Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 5

Han visade sig misstänksam emot sjellva! Walter, och råkade i raseri då denne sökte bevisa honom huru illa han handlade emot den i sorg försänkta Anna, som genom förlusten af sitt bara redan var så olycklig. Berömde tant Catharina Stefan, som verkligen var ett ovanligt stilla och fredligt barn, eller Anna med ett vemodigt leende smekte och klappade honom, dervid tänkande på sin döde älskling, blef han ond och uttalade ofia ord, som utvisade att hans förtroende till bustruns och tant Caiharinas oegennyita äfven började svigta. Hos alla och i allt såg han beräkning. Öviljan emot Garli växte stundligen och fick vid början uf hösten ett önskaat till: fälle att i hela ein styrka utbryta. äupli hage nemligen förstört en bok som tillhörde Allov. Goesen var tröstläs der: öfver och hotade att klaga för morbror Falkenstern. Gurli svarade, att det kunde han gerna göra. hon var icke rädd. Obemnärkt af bornen hude HFalkenstern åhört deras tvist och huru Stefan bedt Gurli bedja Allon Om förlåtelse så alt det icke skul:e blifva nögan iud . Gur!i vägrade, under förklaring att pappa alldeles icke skulle slå kenne, om hon än i gjorde aldrig det. Gurli hade aldrig fått giryis, sade hon, och skulle aldrig få och nu ämnade hon gå tll sju AamnmBg. Just som hon skulle uföra denna handling stod Falkenstern framför henne. Han be iullde. Gurli genast bedja Allon Om ursäkt. 2 det n okfulla eraf, hon Fen grundl att hon skulle he mera stryk. Hon sväljde gina tårar, avi de hverje uttryck af: smärta och förblet orörlig, utan att efterkomma til:sägelsen. Hon erhöll nu mera stryk, men vägrade ligvö att bedja om tillgiit, uu fick hon en fr edje risbasti. På Falkenstera för tredje gången släppte. Gurli och hon syutes al ldeles förvildad at