Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 2

rande, alt ej en ytterligare granskming ut, elt och annat må vara tillåten. Den ifrågavarande komiltn nödgades dessutom afsluta! sina arbeten vid en tidpunkt, som var en af de märkligaste sjökrigshistorien haft att. uppvisa, hvarföre det också icke är att klandra, om komiten ej genast då kunde så uppfatta dagens frågor såsom den måhända nu, skulle hafva gjort det. Vare härmed huru som helst, är dock ämnet af alltför stor vigt att dervid iaktitega någon förstummande orannlagenhet. Hvad jag har sett, äfvensom :! den öfvertygelse jag efter samvetsgrann pröfning inhemtat, skall jag oförbehållsamt ut-: tala — och endast för min bristande förmåga ber jag om öfverseende. I (Forts. följe.) LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Bibelns lära om Kristus; af PV. R.; andra upplagan. — Defontaine, Sucde au XIX siecle. — Nyare dansk skönlitteratur IL: dramatisk poesi. . Under några veckor har utrymme saknats för denna afdelning i följd af de politiska ämnenas mängd; men vi skola snart åter egna större uppmärksamhet deråt och då infria våra löften om utförligare anmälanden åf några i slutet af förlidet är utkomna arbeten af större betydenhet. Bibelns lära om Kristus; af VY. BR. Andra upplagan. Göteborg 1862. ! I Det uviitonde århundradet har med afseende på österländerna, deras språk, litteratur, seder, odling och historia, fullkomligen lika rättvist kallas ett renaissancens tidehvarf som det sextonde seklet i afseende på den så kallade klassiska kulturen. Med beundransvärd ifver och ihärdighet har Orienten, denna menniskoslägtets vagga, odlingehs härd och kristendomens upprinnelseort, i alla riktningar bhfvit genom orskad af vetgiriga europter, dess språk och litteraturer, såväl de lefvande som de sedan ärtusenden utdöda blifvit löremål för ansträngda och vidtomfattande studier, som framdragit deras förgätna urkunder, dechiffrerat deras hemligheter, och genom den förtroliga bekantskapen med dessa under seklernas lopp föga förändrade folks närvarande odling kastat floder af ljus öfver deras förflutna. De enkla bönerna om regn och fruktbarhet, som Hindostans äldsta ariska invandrare riktade till naturmakterna, långt innan ännu en uppväxande prestkast hunnit deraf upptimra en konstfull dogmbyggnad, med treenighet, inkarnationer och försoningsoffer — de gamla persernas skapelseeagor med striderna mellan ljusets och mörkrets makter, deras englahierarkier och sednare hemlighetsfulla magi — ligga nu i klara och otvetydiga tolkningar lika öppna för den stora allmänhetens vetgirighet som någonsin vår egen bibel. Men denna vördade urkund sjelf har ej dragit minsta fördelen af de vyer som det storarlade forskningsarbetet öppnat öfver vårt slägtes äldsta historia. Ej allenast har en oväntad massa af dyrbara och förut okända handskrifter af de heliga böckerna blifvit bragt i dagen; ej blott har en underbart uppöfvad språklig kritik lyckats bringa klarhet och reda i mängden af g. nom afskrilvares okunnigbet eller dogmtillverkares: illistighet förfalskade läsarter, hvarigegenom förut dunkla och förnuftsvidriga bibeltolkningar kunnat rättas; äfven sjelfva skådeplatsen för de händelser de heliga urkunderna skildra har genom vetenskapens hjelp blifvit flyttad så till sägandes under våra egna ögon. Vi kunna, tack vare denna outtröttliga forskning, numera med säkerhet spåra kosan för den äldsta judapatriarkens nomadiska vandringar; vi känna måttet och syngden af de stenmassor, som hans ättlingar måste framslöpa till de egyptiska konungarnes grafbyggnader; våra förvånade blickar kunna nu 1 praktifalla efterbildningar öfverfara dessa af Hesekiel skillrade väggmålningar i rödt, ?dc Kaldeers beläten?, som prydde de assyriska -herrskarnes palatser, hvilkas ruiner inom mindre än två årtionden, på ett så sagolikt sätt åter trädt i dags: ijuset. Vi se, med snillrika resandes ögon, den nutida Syriern vattna sina fält med samma enkla anordningar som i Lotz och Abrahams dagar, plöja sina tegar med samma ursprungliga redskaper, och ännu i dag följa Moses bud att igke binda munnen till vå Oxen som tröskar.? Men hvad längt mera är: Vi börja att med säkerhet kunna urskilja, huru sjelfva gudsbegreppet ur dunkla begyvnelser småningom klarnat till det större ljuset, huru öfverlemningens flod efterhand uflagrat de grundämnen, som nu utgöra elenenterna för vår tro, och huru våra heliga böcker, liksom jordskorpan, framvisar äldre och yngre strata, småningom format sig utaf mångfaldiga fragmenter af en äldre bildning, iksom inkrueterade i massan af sednare redaktioner, I. . Biand den nyare bibelkunskapens mest framstående hjeltar må det här tillåtas oss att nämna den ädle och fromme Bunsen, som åt granskningen af de heliga texterna egnade ett fullt femtiotal af sin långa och väl signelserika lefnad. Det förunnades honom icke att i sin fristad på Neckars strand af sluta det verk af jättelik lärdöm och jättelik flit, som under titel: ?Bibelwerk iär die Gemeinde? sedan fem år börjat spridas i Europa; men det redan offentliggjorda, fullständig öfversättning af Gamla testamentet Il och med Jesajah, föregången af en omattande Isagogik och åtföljd utaf massör af de värderikaste bilagor, torde utgöra en tillickligt vidsträckt grundval för många åriondens ytterligare bibelarbeten. Med fullt ;rkännande af Luthers för sin tid tililyllest örande och för alla tider storartade och JA Uh Alr