Aftonbladet – 10 februari 1863, sida 2

heter; met en utsöndring skola de säkert på allt sätl vägra att gå in på. Nu har ocheimerådet Blome föreskrifvit en adress I regeringen, hvari landets ställning och ven till fred och försoning(!) skola an: den skall belysa situationen. Jag fir att det lyckligaste för vår sak vore, om ständerna vägrade gå in pi någonting, men just derföre måste man frukta att de gå in på en hel hop. Riksdagens slut och öppnandet af ständernas session ha gilvit folk nog att tänka på; raen det är mycket olyckligt att detinträffar just på en tid, då vi här i Köpenhamn ha någonting ofantligt vigtigt att taga reda på, hvilket icke tål vid något uppskof. En debutant, en ny debutant, icke i politiken, utan på teatern, en sångare 50 a sjunger vackert och ser så behaglig ut. Dot ärioperan Wilhelm Tell, som en hr ter uppträdt i titelrollen och gjort stor tycka, likasom operan, hvilken inöfvats af professor Gode, giek ypperligt. Men hörtill kommer, att hr Nyrvp, för hvilken vi, då han debuterade såsom Masanielto, stodo i förtj.st kö ända fram till hästen på Koagens Nytorv, icke mest för hans sång — ty rösten var något beslöjad4 och falsettonerna väl många — utan för hans spel och isynnerhet för det han såg så bra ut i den röda mössan; herr Nyrop, som vid sin nästa debut i SIphigenia förlorade så många af sina beundrare, har nu som Arnold Melehtal vunnit en ny, lysande seger; sade jag inte det, utbrista vi alla, Edet var Iphigenius och icke Nyrops skull, att han ej hänryckte 0s3 vid sia andra debut?, Så stå vi nu igen i kö från teatern till på andra sidan Christian V:s staty, och der tänker jag stå qvar till nästa gång; detta kan gifra folk tillräckligt nog att göra. ,T V. D