Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 3

a Ee EV OR MEDDE SIN j makt, som nu kännes draga fram genom hela 4 vårt land. Men tanken, huru riktig som helst, , vinner icke form och icke erkännande utan ett i heligt yrkande derpå. Det är detta yrkande, som är ett af de små staternas verldshistoriska ; uppgifter. Det är derigenom de skola vinna istyrka. Det är i detta yrkande Sverge, enligt 4 min mening, oaflåtligen måste deltaga. I Huru mycket jag än älskar betraktandet ä ven af den framtidshägring. ett sammanslutet Skandinavien, hvarom den första talaren ordat, och ehuru i jag klart inser att ett starkt och likartadt Dani mark deri utgör en nödvändig faktor, vågar jag 1 dock ej mera än föregående talare inlåta mig li I yttranden öfver denna ännu temligen invecklade , fråga. Endast den allmänna satsen vill jag framlägga, att man måste vara mycket stark, om man skall kasta sig in i företag, der man endast klart ser målet, men icke vägen. Då jag likväl har det fulla förtroende till vår nuvårande re gering, att den, med noggrann kännedom om ett älskadt fäderneslands ställning, äfven i sin . utländska politik går fram i en riktning, som leder till att ställa makten under rätten och sålunda befordrar Sverges rättförstådda yttre ära och inflytande, så ikar äfven jag obetihgadt bifall till de under 3:dje hufvudtiteln äskade anslag. i Hr Ekholm: Det är väl bekant, att den yttre politiken helt och hållet höljes i en mystisk hemlighetsslöja. Men detta har sin grund i det regeringsformens stadgande, enligt hvilket ministeriella mål icke en gång skola meddelas hela statsrådet; under sådana mot det konstitutionella systemet temligen stridande förhållanden, är det ej så underligt om folkrepresentationen och folket ej få veta någonting. För sin de! trodde talaren, att hvad som här resonerades om yttre politiken, det vore taladt för döfva öron och om det äfven skulle framtränga till utrikeskabinettet, så vore man der så rikligt försedd med förnäma axelryckningar, att man skulle kunna tänka på att annorledes besvara dessa uttalanden. Genaste vägen att få en verklig förändring i detta hänseendet går genom konstitutionsutskottet. — Sedan dessa ärenden emellertid kommit på tal, kunde talaren ej annat än jtryeka en undran, huruvida våra agenter i utlandet vore försedda med några instruktioner, som pålägga dem att noga gifva akt på utvecklingen i andra länder både i politiskt och industrielt hänseende och derom hemsända utförliga och noggranna underrättelser, eller om deras kall hufvodsakligen utgjorde ett dagdrifvarearbete. Talaren uttryckte slutligen den förhoppringen, att då snart en ny representation kommer till stånd, det skall bli möjligt att äfven i detta hänseende en vexelverkan kan ega rum mellan regeringen och folket. i; Herr Wallenberg: En föregående talare har i afseende på herr Lallerstedts framställningar i den högre spekulativa statskonsten begagnat benämningen framtidshägringar4, och detta vore mähända rätta ordet, ty det vore svårt att i afseende då dylika råsonnementer få någon bestämd hållbar punkt. Fullkomligt riktiga vore emellertid anmärkningarne mot den hemlighetsfullhet som iakttages rörande våra yttre förkållanden samt mot det sätt, hvarpå vi äro representerade i utlandet. Längre kunde talaren icke följa herr Lallerstedt, ty han kände icke till några brännande frågor, som nn sysselsatte alla sinnen. För en makt, som ej vill och ej kan spela stormakt, gäller det, att vara försigtig i afseende på sin yttre politik och det är bäst att tillsvidare äfven med försigtighet begagna yttranderätten i dessa ämnen. Man kan med sköl låta det anstå med behandlingen af dylika frågor, tills vi få en ny folkrepresentation. I ;råga om granniänderna har det nu iså långliga tider talats om sympatier, men det kommer Sfrom sounds to things, då visar man sig vilja göra rakt ingenting, såsom man nyligen baft tillfälle att erfara genom den behandling ekonomiutskottet låtit vederfaras en af talaren väckt motion om ett gemensamt skandinaviskt mått-, vigt och myntsystem, liksom äfven ett annat förslag, som : afsåg att göra det möjligt att ivägabringa jemna ängbåtskommunikationer med Köpenhamn, strandat, så att ännu om en ångbåt på en färd emellan svenska städer det allraringaste berör Köpenhamn, så skall han betraktas och behandlas lika med dem, som komma från de aflägsnaste utländska orter. Hr Björck sade sig också sakna bestämda j, hållpunkter i hr Lallerstedts föredrag, men vore I dock tacksam för det uppslag han gifvit; tyll äfven han måste liksom alla andra beklaga, att folkrepresentationen och nationen lemnas i så fullständig okunnighet om alla våra yttre 1 hållanden. Men alla våra sträfvanden böra ; det närvarande koncentreras på representaI timsförändringen; först då den egt rum kanil1; något inflytande från representationens sida ega I, rum på den yttre politiken. Man kan ä ven e fråga, huruvida för ögonblicket någon fråga är! af trängande natur, huruvida man hört talas 1 E s I l C Å 6 om något steg af regeringen, som vore af allmännare intresse och som man kunde önska närmare upplysningar om. Kanhända befinner sig regeringen i ungefär samma ställning som representationen: den omfattar kanske med förlek vissa gada framtidsplaner, men finner icke ögonblicket vara, tjenligt för ett aktivt inripande i händelserna. För sin del trodde taaren det vara mindre lämpligt att nu uttala någonting bestämdt rörande den danska frågan, liksom att stunden icke ännu vore inne för DPanmark att taga något bestämdt steg När engelska ptrikesministern till följd af tyska inspirationer manar Danmark att utsöndra Holstein och då Ryssland hoderstodier denna anmaning, kan man taga för afgjordt, att det icke skulle vara till Danmarks fördel. isynnerhet som Holstein, utsöndradt i detta ögonblick, alltför lätt skulle kunna draga Slesvig med sig, då dere mot så länge den närvarande ställningen kan uppehållas man kan ha utsigt till att danskheten alltmera stärkes i Slesvig intill det slutliga afgörandets stund. Så vidt talaren kan finna, bör vår regering fortgå på den goda väg, som hon beträdt i afseende på Danmark. Hvad angår Polen, så bör utan tvifvel svenska regeringen se till att de förbund och öfverenskommelser hvari Sverge deltagit, bli uppfyllda, och om så icke sker, ställa sig vid sidan af de makter, gom uppträda för rättvisan och fordra fullgörandet af ingångra förpligtelser. Hr Ridderstad: I sitt föredrag om vårt lands r utrikes angelägenheter afhandlade onekligen hr !i Lallerstedt en intressant tafla. Det är sanning I! att oaktadt vi äro allt för mycket uteslutne från !s l all närmare kännedom om yår ställning till det öfriga Europa och de allmänna grundsatser, som leda vära utrikes ärender, så griper icke dess mindre hvarje svensk med öfvervägande begär-;1 lighet efter underrättelser från utlandet. Man behöfver blott uppmärksamma -det spända intresse, hyarmed hos oss hvarje telegram från kon! 1 enien mottages och läses för att inse det lef-1 ande deltagande, som hesjälar det svenska s folket. Det är snart sagdt detsamma hvarifrån 1 ieiegrammerna komma, blott de medföra någon ting upplysande om staternas politiska rörelse i för dagen. Med allt skäl torde man ock kunna påstå, att det svenska folket; förkärlek i detta fall nära nog är mediödt eller kanske rättare ett ; a arf från de tider, då detsjelf spelade en infly;s tande roll i de europeiska händelsernas gång, I etw arf som gifvit vårt skaplynne denna fi 8 stora händelserna lefnadsfriska riktnin, At det väl ock, natt ett fölk, hvars g friska blad äro skrifna i bedrifter på nande kuster och i strider med andra stater, alltid måste känna ett lefvande, aldrig slocknande intresse för de stora rörelserna. De na göra alltid ett eko i dess själ af hvan det Bjlkj varit. Men om Sverve, I söm än dra stater, he all billig rätt ast af sin regering uckräfva en! fullstiindtgare och direktare nnedoru om vår agn