Aftonbladet – 5 februari 1863, sida 3

ag öfvertygaid om att vi nå sagde nationel:a iare utvecklingens väg. igs inblandning i de öfriga makternas förvecklingar, hatva vi, tillföljd just af det politiska och sociala framåtskridande, hvari vi nu befinna oss, på sednare tider redan tilldragit oss Europas uppmärksamhet samt tramkallat offentliga betygelseraf aktning. Det är icke så längesedan, som vi både från England och Frankrike mottagit yttranden, hvilka endast i stöd häraf, bebåda vårt land etttillväxande större inflytande i det europeiska rådet än hvad vi på långliga tider förut ägt. Min öfvertygelse är också den, att vi endas: kraftigt och värdigtbehöfva sålunda fortgå för att säkrare än på hvilken annan väg som helst förvärfva vårt land ett verkligt, varaktigt och sannt europeiskt anseende. Det Engelska kabinettet har för någon tid sedan i en depesch till interimsregeringen i Grekland förbuadit sig att afträda de Joniska öarne, under vilkor likväl att Grekland utser åt sig en konung, som är redligt och ärligt tillgifÅ ven freden, de konstitutionella grundsatserna och trosfriheten. I denna förklaring har England utan dtvifvel uttalat vår tids alla egentliga sträfvanden, de europeiska folkens nuvarande program. Gör vår regering, gör svenska folket detta program till sitt, skola säkerligen vi också alldrabäst tillmötesgå en ärorik, hedrande och välsignelsebringande framtid. Det kraftigaste uppslaget till en sådan framtid ser jag i det af H. M:t konungen nyligen föreslagsvis gjorda anbudet till en genomgripande, ny representationsreform. Jag tror derfö.e ock, att det är vid denna reform, som vi troget böra hålla stånd. Blifva vi nog lyckliga att en gång se densamma genom: förd och erkänd, beredde vi otvitvelaktigt dermed riket en framstående plats bland fria nationer. Säkerligen skulle regeringen då också icke anse nödigt att mystifiera oss i fråga om dess ställning till utlandet. Att under nuvarande förhållanden likväl gifva denna ställning till spillo åt de fyra käbblande :och kabalerande stånden, torde hafva sina betänkligheter, Folkrepresentationens enhet skall dock alltid i detta fall, som i många andra, framkalla andra och bättre förhållanden. Herr Lallerstedt har erinrat om att England har sin s. k. blåa bok och Frankrike sin s. k. gua bok, hvari dessa rikens respektive regeringar redogöra inför folken för den utrikes politiken. Vårt lands nationalfärger äro båt och gut. Erhålla vi en. vårt utrikesdepartement snart nog föranledas att äfven gifva oss erforderliga redogörelser eller med andra ord, en både blå och gul bok. Hr Lallerstedt förklarade sig vara mycket belåten med den diskussion, som egt rum, och trodde att densamma visst icke skulle bli utan sin behöriga verkan på ort och ställe somWwederbör. Den ärade representanten för det första bruksdistriktet är, som alla väl veta, en mycket praktisk man, men talaren ville näppeligen tro att han på fullt allvar skulle vilja vara så praktisk, att han ansåge sträfvandet för ett sådant tillstånd inom det europeiska samhället, att endast rätt och rättvisa och icke våldet skola fälla utslaget, för en tom hägring. Det är mycket vackert af samme representant, att han i sitt hjerta hyser sympatier för de olyckliga polackarne och tillåter alla andra att hysa samma känslor, men om han dervid anser hvarje officielt uttalande till förmån för Polen från Sverges sida vara någonting opraktiskt, så ville talaren erinra derom, att Sverge redan en gång förut protesterat emot en akt af Polens delning, emot Krakaus införlifvande med Österrike. Hvad angår den invändningen, att utrikesministern icke bör och icke kan besvara de anmärkningar, som här göras, så kunde man tryggt nog antaga att han icke skulle bli om dem okunnig, och man hade redan förut haft exempel på att utrikesministern på riddarhuset besvarat en inom borgareståndet gjord interpellation. Talaren hade för ingen del angripit den af regeringen följda utrikespolitiken; han hade tvärtom godkänt den, liksom han vore viss derom att ståndet odkänte densamma; han hade endast inlagt det förbehållet, att regeringen icke måtte allför bestämdt uppträda i danska frågan innan danska regeringen utsöndrat Holstein. Hr Björck far alldeles ilse, om han tror att Ryssland vill en utsöndring af Holstein; Ryssland vill tvärtom upp rätthålla helstaten å tout prix, emedan Ryssland väl vet, att det enda cement, som kan sammanhålla dess olika beståndsdelar, är — abhso utismen. Det är på dess återiniörande i vårt södra grannrike, som vår östra granne spekulerar. Är det skäl att understödja ett helstatligt sträfyande, som ofelbart måste tendera åt ett sådant håll? Ha vi intet intresse uti att söka förekomma sådant? Tror man :tt det skulle vara till synnerlig fromma för oss om, när efter tre års förlopp vi sammankomme för att besiuta om en representationsreform, det konstitutionella Tegeringssystemet vore afiifvadt i Danmark och offradt åt helstaten ? Efter framställd proposition blefvo de under bade hufvudtiteln upptagaa anslag enhälligt ifallna. annan folkrepresentation skulle helt visst z nee