rätla, den 1 Oktober 1831, förekommer nem ligen i 169 ett stadgande af denna ly delse: SUppbördsman må ej under någo vilkor lemna anstånd med tull eller anar: umgälder. Fördristar sig någon att i an nan ordning, än detta reglemente och tull författningarne i allmänhet stadga, eller in nan fastställde afgifter blifvit erlagde, gods till egarens disposition utlemna, vare, jemtc skyldighet alt ansvara K. M:t och kronar för dessa afgifters fulla betalning, med deri beräknad ränta till sex för hundradet frår den dag, då klarering bordt vara fullgjord. ill dess den följer, sin tjexst för alltid förustig.? Enligt generaltullstyrelsens nyss åberopade protokoll den 9 Juli 1859 blef påföljlen, för hvad friherren Akerhjelm sålunda felat, att han förflyttades till tullinspektorsoefaltningen i Carlstad, hvarifrån hen selermera, enligt hvad kändt är, förpassades ill förpassningsinspektorstjensten i Göte org. Men om äfven de mest mildrande omständigheter antagas hafva varit för hanlen och, i följd deraf, friherrens förfarande cke förtjenat annan benämning, än den sty elsen deråt pifvit, då det kallas en högst unmärkningsvärd försummelse, skulle det ikväl väckt någon förundran, att derpå illämpades den lägsta at de bestraffningsrader, styrelsen eger använda, nemligen ransporterande till annan tjenst, ty om ock lessa flyttningar eller egentligen den sista, rån Carlstad till Göteborg, på sätt styrelen anmärker, icke kan benämnas befordran. om Malmros uttryckt sig, kan den med innu mindre skäl kallas bestraffning för en ögst anmärkningsvärd tjensteförsummelset. Nu åberopas likväl uti merberörde prookoll för den 9 Juli 1859, då generaltulltyrelsen medgaf, att ifrågavarande anmärking emot friherre Akerhjelm finge förfalla, cke andra mildrande omständigbeter, än tt det eftersatta journaliseringsarbetet vore erkstälgt och bristen itullkammarens kassa rsalt, men dermed var endast fullgjord en kyldighet, hviiken ofvananförde i tjenstöringsreglementet stadgar jemte förlusten f tjensten för den förbrytelse, hvarom här r fråga. (Forts.)