Aftonbladet – 4 februari 1863, sida 3

LVUNSLyTCISEN alt, I aIScende på tjenster vid tullverket, vidtaga följande åtgärder: ?Generaltullstyrelsen låter genom anslag på dörren till dess embetsrum kungöra, med 30 dagars ansökningstid, ledigheter vid alla de tjenster af tullverket, hvarå nådiga konstitutorialer af K. M:t utfärdas; undantagande departementsehefernes, och föreslår derefter, utan afvaktan af den i allmänhet föreskrifna tid för underdåniga förslags upprättande, hos K. M:t i underdånighet till tjensters erI hållande den ibland de sökande, som af styrelsen pröfvas mest skicklig och pålitlig, hvarvid de öfriga ansökningarne tillika iunderdånighet insändas.? — — — — — — — — Genereltullstyrelsen utnämner : och förordnar till alla tjenster och befattningar vid tullverket, å hvilka K. M:ts nådiga konstitutorialer icke utfärdas, och bör ledigheten 30 dagar innan tillsättandet genom anslag på dörren till generaltullstyrelsens embetsrum kungöras.? Dessa instruktionens föreskrifter om anslag och ansökningstid till alla tjenster vid tullverket, såväl till dem, som af K. M:t tillsättas, som till dem, hvilka tillsättas af generaltullstyrelsen, synas klara och tydliga. Detta förnekar icke heller generaltullstyrelsen i dess här ofvan intagna utlåtande, men deremot förnekas, att det öfverklagade förhållandet haft sin upprinnelse under nuvsrande generaltulldirektörens embetetid, och förmäles, att allt ifrån instruktionens wulfärdande nyinrättade tjenster blifvit utan anslag tillsatte, en regel som jemväl blifvit af K. M:t i tillämpningen godkänd. Grunden till en sådan tolkning af nyss anförde stadgande är i berörde utlåtande icke närmare aentydd; och ehvad den meddelade uppgiften om ordningen för nyinrättade tjensters tillsättning afser endast dessa tjensters första tillsättning eller deras tillsättning hvarje gång de sedermera blifvit lediga — hvilket at de begagnade ordalagen ej med säkerhet kan slutas — synes mig förfarandet lika oförenligt med instruktionens ordalydelse, som med sakens natur, ty hvarföre skulle vid en tjensts tillsätlande första gången iakttagas annan ordning i förevarande afseende än då den sedermera skall tillsättas? Ledig är väl hvarje tjenst, som skall tillsättas och icke är tillsatt, ehbvad den förut varit tillsatt eller icke. Lika vigtigt är det väl att till en tjenst få den lämpligaste personen, första gängen som de följande gångerna, och lika berättigad är väl den lämpligaste personen alt få en nyinrättad tjenst, som en förut befintlig, när den ena likasom den andra är ledig och skall tillsättas. Således bör sättet för dessa tjensters tillsättning vara l.ka, antingen saken betraktas ur det fllmänmas eller den enskildes synpunkt. Skulle åter meningen med generaltullstyrelsens ofvananförda uppgift vara den, att nyinrättade tjenster, icke blott första gången, utan hvarje gång de blifva lediga, tillsättas utan anslag och ansökningstid, så kunde orsaken dertill icke skäligen vara någon annan än att de nyinrättade tjensterna vore af en så väsentligt olika beskaffenhet med de redan befintliga, att ett olika sätt för deras tillsättoing oundgängligen fordrades; men äfven om så vore, följer deraf icke, att det tillkommit generaltullstyrelsen att bestämma denna nya ordning för de ifrågavarande tjensternas tillsättning. Härom egde K. M. ensam i nåder förordna. Och om äfven, såsom generaltullstyrelsen uppgifvit, men icke genom åberopade exempel närmare utvecklat och ådagalagt, K. M. i något eller några särskilda fall godkänt tillämpningen af ?den regel? generaltullstyrelsen sålunda tillskapat, får deraf icke dragas till slutföljd, alt samma regel skall på andra förekommande fall tillämpas; ty i händelse detia varit K. M:ts nådiga afsi t, skulle ett tillägg eller en förändring i instruktionen uti sådan syftning ect rum, och först derefter, ren icke förr, bade generaltulistyrelsen varit berättigad att med de nyinrättade tjensteruas tilisättande förfara anrorlunda än med dem eom vid instruktionens utfärdande funnos. I följd häraf lägger jag gencraltullstyrelsen till löst att vid tillsättniogen af den bokhällarebelatining, hvartill kammarskrifvaren Rerctz befordrades, och den kustchefstjepst, hvilken tillförordnade kustechefen Hansson crhölt, hafva förfarit i strid med den för styrelsen gällande instruktionens tydliva föreskrift. Vid tillsättande åter af de öfriga i denna klagoskrift omförmälde tjenster, nemligen tullinspektorstjensten dels i Södertelje, dels ock vid röriga bevakningen i Stockholm, såvidt denna tillsättning skett i den ordning generaltullstyrelsen i förberörde utlåtande förmält, eller genom de uppgifna personernas transporterende till annan fjenstgöring och rå annen ort, men med lika ordinarie eflönimgt, såsom orden lyda i 5 mom. af 6 S uti meråberopade instruktion, e: er i min tanke någon anmärkning icke rum. Vidkommande derefter fjerde punkten eller Malmros angifvelse rörande tullförvaltningen i Sölvesborg och emot tullinspektoren frih. Åkerbjelm, meddelar generaltullstyrelsen i merberörde utlåtande om denna saks rätta förhållande en beskrifning, sem till en del stöder sig på den rapport distriktehefen i orten till generalullstyrelsen afgilvit, angående en af honom å Sölvesborgs tullkammare den 31 Maj 1859 verkställd insp.ktion. I denna beskrifning, deruti, jemte föreumlighet i jurnaliseriog, frib. Akerbjelm till last lägges underiåtenbet att indrifva tullafgifterna för packhusbehandlade varor, förmäles likväl icke ett ord om den i nämnde rapport anmärkta ganska vigtiga omständighet, att Cpockhuset var alldeles tomt och inga varor funnos qgvarkållna till pont för uppbördens ingående. ett utdrag ar generaltullstyrelsens protokoll för den 9 Juli 1559, då cetta ärende behandlades, he er det ett frih. Åkerbjelm, i den förklaring som blifvit honom affordrad öfver de vid örrberörde inspektion gjorda anmärkningar, Sieke kunnat förneka de anmärkta oordningarne, och ej heller till deras öfverskylande enföra något antagligt skäl. Det bör således icke vara tvifvel underkastedt. att distriktehefens ofvanberörda OM Ah PAA PÅ om c4 Mm Mete ket mn SA NN) sh rr Rd ÖR