Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 3

det öfversteg äfven stiftarens djerfvaste förhoppningar. Men visar ej detta derjemte, att just genom kanaloch slussverkets skyndsamma och utmärkt väl verkställda ombyggnad, i förening med de till segelledens förbättrande i Göta elf vidtagna dyrbara arbeten, lond dets , handel och industri i lörvånand: grad stego? j Ty endast härutinnan kan, då ingen förhöjj ning i taxan egt rum, orsaken sökas till kanalintradernas jemna tillväxt. Borde ej åtminstone denna omständighet, äfvensom det förhållandet att kanalverket numera, och för all framtid, lemnar staten en betydlig årlig iokomst, hvarigenom densamma kommer att erhåila full ersättning för det till kanalverkets ombyggnad lemnade bidraget, under det att från intet annat med statsbidrag understödt enskildt bolag staten, så vidt jag känner, hemtar någon lika beskaffad direkt ersältning, i någon mån glädja motionärens och artkelförfattarens patriotiska sinnen? Jag hyser dock föga hopp härom. För motionären och artikellörfattaren tycks hufvudsaken vara, att den association, som åtagit sig ombyggnaden, borde derpå skörda blott en måttlig vinst, hvars belopp de likväl icke bestämdt uppgifvit. Nu, sedan ombyggnaden längesedan blifvit fullbordad och bolagets affärer kommit i ett blomstrande skick, uppgöra de på fri hand en kalkyl för alt visa att bolaget kunde hafva varit belåtet med endast någon del af det från handelsoch sjöfartsfonden uppburna ärliga tillskott, och således vore skyldigt att återbära öfverskottet, beräknadt till något mer än 3 millioner rdr. Om sådana besynnerliga , åståenden framställas i en anonym tidningsartikel, ger man i allmänhet föga akt derpå; men största förundran torde det väcka, ej blott hos de rättslärda, utan äfven hos alla personer med endast vanligt sundt förnuft, att den såsom utmärkt jurist kände motionärep kunnat uppställa den sats, att sedan tvenne parter (här staten och bolsget) i laglig ordning afslutat ett kontrakt, hvarigenom ena parten (bolaget) förbundit sig att mot en under 25 är fortgående årlig ersällningssumma inom 7 år verkställa ett visst omfattande, med betydlig risk förknippadt arbetslöretag, så skulle, i fall, efter kontrektsenligt verkstäldt ariete, ena parten (staten) funne att den andra (bolaget) kunnat vara belåten med den inskränktare förmånen att endast under en del af den i kontraktet beslämda tiden uppbära det årliga anslaget, sistnämnda part vara pligtig att underkasta sig motpartens i egen sak fällda dom. För att nu emellertid -vinna sitt hufvudsyfte, minskning i bolagets förmåner, hafva motionären och artikelförfattaren, sannolikt sjelfva inseende det vågade i ofvannämnda påstående, jemväl nödgats taga sin tillflykt till insinuationen att bolaget brutit sitt med staten ingångna kontrakt, derigenom att endast 450 aktier, i stället för det i bolagsreglorna utsatta minimiantal af 1500, blifvit tecknade, och följaktligen ej heller det stadgade aktiekapitalet af 750,000 rdr till fullo inbetaldt. Genom konstaterandet af ett dylikt svårt kontraktsbrott komme naturligtvis bolagets existens att sättas i yttersta fara, enär ingen kan förutse hvad äfventyr den grofva förseelsen må medföra. Bolaget och dess stiftare äro dock lugna. De frukta icke den af motionären och artikelförfaltaren antydda rättegången, hvilken, under alla de sadier den måhända finge genomgå, dock alltid komme att handläggas af opartiska, upplysta och framför allt passionsfria domare. Till upplysning i ämnet för det utskott, som skall handlägga motionen, äro bolagets samtliga protokoll, från och med år 1838, då bolaget stiftades, när som helst tillgängiga; och äfven om hitförskaffande af bola2ets i arkivet vid Trollhättan förvarade hufvudböcker skall, derest sådant af utskottet yrkas, anstalt genast fogas. Icke blott af motionären och artikelförfataren, utan äfven vid 1840—1841 års riksdag och flera andra tillfällen, har klander framställts mot bolaget för dess Smysteriösa tillvaro, dess bemödande att bevara sina an;elägenheter såsom en frimurarehemlighet, ). 8. Vv. Jag tager mig blott friheten hemilla, om, då bolaget till ordförande i sin lirektion. alltid haft en af Kongl. Maj:t förordnad högre embetsman, och då, enligt I9.i bolagsreglorna, ordföranden är Kongl. Maj:t ansvarig för uppfyllandet af bolagets til! sronän ingångna förbindelser i afseende på canalens och öfriga arbetens utförande samt leras framgena underhåll, äfvensom för nogsgrann efterlefnad af bolagsreglorna och deremte har öfverinseendet å alla arbeten och rela förvaltningen, samt bör taga och undfå ännedom af alla bolagets förhållanden, n. m.; då vidare först ombyggnadsarbetet och edermera kanalverkets underhåll årligen inpekterats och kontrollerats af chefen eller yråchefen i vederbörande tekniska embetsrerk; då under de första 25 åren bolaget varit ullkomligen berättigadt att oafkortadt åt: juta och efter behag disponera alla sina nkomster, vare sig till afbetalning af dess etydliga skuld eller till utdelning mellan ktieegarne, med skyldighet naturligtvis att, lerest efter 1863 års ingång bolaget häftade någon skuld, till dess amortering använda len limiterade andel i kanal-intraderna, som rån och med nämnde år 1863 bolaget tillkommer; om, säger jag, under så beskafade förhållanden det varit någon slags skyllighet från bolagets sida, att årligen inför Imänheten framlägga en tablå öfver sin Iining. Ej heller plägar väl i allmänhet n dylik åtgärd vidtagas af något enskildt Wag Åaragt ala anutingon halanansdninnan