Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 3

som var der förut, emot honom, sägand: med ett vackert leende: tJoz var rädd att du ej skulle komma före de andra, så att jag icke fiex tecka dig. Och Anona återvände glad och nöjd till Birgersborg?4 frågade B ngt, btraktande henne forskande. Gladare och nöjdare än jag varit sedan jag blef enka.4 Utan att ångra det ja du gifvit? Utan att ångra det. Hon smålog emot honom så I jertegodt. Hans läppar vidrörde helt hastigt hennes panna. I nästa minut giex dörren upp och Beata inträdde vid sin mans arm. Under loppet af förmiddagen anlände den ena vagnen efter den andra med gäster och snart var huset fullt af folk. Falkenstern var en artig och förbindlig värd. Beata gjorde les honneurs såsom fru med en vana och takt, som utvisade att hon nu befann sig i sitt rälta element. Tant Catbarina hade så mycket att vaka öfver, att hon endast helt korta stunder kunde vera ibland gästerna. Hon innehade likväl hedersplatsen vid bordet. Man åt, man drack, man pratade och sinnesstämningen var ovanligt Kfvad. Sjelfva Mathilda kade glömt sin sjuklighet och Beata sin förargelse öfver att Anna satt till högar om Foalkenstern, När rätterna voro förtärda och man under deserten fyldt glasen med chumpagne, reste sig Falkönstern och bad att få säga några ord. Allas blickar riktades på honom. Beata väntade att han i derna ädla dryck skulle föreslå hennes skål. Hon glömde att den redan af honom blifvit på ett smickrande sätt utbragt.