Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 3

årliga räntor, emte kostnaderna till kanal. arbetets fullbordan samt nödiga medel till fyllande af dessa behof ej på annat sät kunde vinnas utan att bolaget finge vid kännas en uppoffring, öfverstigande hvac för vanliga län med laglig ränta. belöper, sådant fall, men ej eljest, må af de 30( återstående aktier, från och red n:r 1201 till och med n:r 1500 försäljas det antal som bolaget nödigt pröfvar. Har, då kanal byggnaden blifvit fullbordad, sådan försälj ning ej egt rum, då skola samtliga dess 300 aktier, eller, om en del deraf blifvi såld, det återstående antalet uten all slag ersältning eller algift tillfalla bolagets stif tare eller innehafvaren af hans rätt, såson dess enskilda tillhörighet. 8:0 att i händelse samilige eller nigon del af aktierna med nummerordning frår och med n:o 451 till och med n:r 120( skulle af direktionen vara outgifne då ka nalarbetet är fallbordadt, så komma de at pro rata parte fördelas och utgifvas, utar all slags ersättningseller inbetalningsskyl dighet, endast till innehafvarne af aktierna från och med n:r 1 till och med n:r 450. samt till stiftaren för den del af aktierna från och med n:r 1201 till och med n:r 1500. som epligt 7:de punkten honom tillfallit. 9I:o att ifrån och med det kanalbyggna. den är färdig och samtliga 1500 aktierna. på det säll här ofvan är stadgadt, blifvit utdelte, tillkommer hvarje aktie lika stor utdelning, som om 500 rdr bko för densam:ma blifvit inbetalde, äfvensom andel uti alla de förmåner, hvilka nya och gamla Trollhätte kanaloch Slussverk med deras till. hörigheter i öfrigt kunna lemna. Stockholm den 22 Februari 1839.7 Hvad hade väl nu staten att i afseende å det nybildade bolaget iakttaga, annat än att tillse att arbetet ordentligt och nöjaktigt verkställdes, samt att bolaget ställde full säkerhet för fullgörandet af sina genom kontraktet åtagna skyldigheter? Näväll! Storamiralsembetets 3:dje afdelning och sedermera styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader utöfvade allt från början en oatbruten kontroll öfver arbetet. Om detta afstannat eller illa utförts och Folaget således brutit det med stzten ingångna kontraktet, bade följden med rätta måst bli, dels att staten återtagit det af bolaget inlösta gamla kanaloch slussverket, hvilket enligt 10 i privilegium skulle tjena till täkerhet för uppfyllandet af bolsgets förbindelser i afseende på ombyggnadens utförande, dels ock att bolaget gått förlustigt alla sina på ombyggnaden redan nedlagda kostnader, hvilka då kommit sti ten till godo. Det bör nemligen icke förglömmas, att innan första årets (1838) anslag från handelsoch sjöfartsfonden fick lyftas, måste bolaget ställa säkerhet derför att minst ett deremot svarande belopp skulle under samma år på arbetet användas, och att för de följande årens anslag en ännu större säkerhet bereddes staten derigenom, att underhvarje år 2 å 300,000 rår bko å arbetet ytterligare nedlades. Huru kan man nu billigtvis påstå, att en association, som öfverteger ett med sådant ventyr förenadt företag, skulle vard sky! dig att blan! eig insläppa alldeles främmande, måhända fullkomligt medellösa personer? Men, säger man, och så sades äfven vid 1840—1841 års riksdag, bolaget och isynnerhet stiftaren hafva gjort en enorm vinst på företaget. Häriligger väl egentligen vårt fel. Hade bolsget framsläpat ett tynande! lif, hade det, liksom vissa andra med stora statsanslag gynnade kanalbolag, gång efter annan nödgats anita regering och ständer om förnyadt understöd, hade en eller annan intressent, i följd af sitt namns tecknande å ifrågavarande lista, fått vidkännas personlig ansvarighet och blifvit ruinerad, då bade troligtvis klandret uteblifvit. kelförfattaren påstår att opinionen ansåg företaget böra blilva särdeles lönande, och att personer, som i Februari 1838 init sig på Schön C:os kontor, fått afDetta strider mot sanna förhållandet. Ingen har i nämnde ändamål inf nnit sig på bemälda kontor; men deremot är det ett aktum, att cheferna för tvenne af Stocknolms största handelshus, efter ått hafva leliagit i de före privilegiets kungörande hållna sammankomsterna, sedermera funno företaget vara alltför äfventyrligt och derför ej heller tecknade sina namn på listan. Man bör dessutom erinra sig: 1:0 att öfversten friherre Erieson, som uppgjort kostradsförslaget, då ännu var en ung, för den stora allmänheten okänd man, och att de vå på den tiden mest ansedda ingeniörerna, Lagerheim och Edström, öppet förklarade, utt förslaget var alltför lågt beräknadt; 2:0 utt transaktionen med staten afsåg ett unler ett fjerdedels sekel utgående ärligt anlag från en fond, öfver hvilken rikets stänler ansett sig ega att med regeringen dela lispositionsrätten; samt 3:0 att om man kall ingå i ett fö etag, der utgiften lätt kunde, såsom här var händelsen, stiga till , millioner rdr bko (inberäknad lösningsumman för gamla kanalen), så måste väl vevekelsegrunden vara hoppet att af denedagda penningarne i framtiden skörda en örre afkastning, än hvad i vanlig ut åningsväg kan utan något bekymmer eller älvenyr erhållas. Hvad var emellertid egentliga orsaken till let för bolaget så gynsamma resultatet? Pill en del visserligen att arbetet, ledi af n utmärkt ingeniör, endast kostade obetydigt mer än förslaget upptog; men den egent iga orsaken läg ovedersägligen deri att, från ch med arbetets början, kanalintraderna upphörligt ökades och, efter slutad omomsider i en så rogression att ji