Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 3

COrsaken, började Falkenstern med hög och klar röst, hvarföre jag i dag önskat se mina slägtingar, vänner och grannar här, är den — hans ögon riktades nu på Beata — alt jag önskat få tillkännasifva min förlot? ning. it sorl af öfveraskning afbröt honom för ett ögonblick. N . Beata hade biifvit askgrå. Hon stirrede på Falkenstern, som om hon icke trott sipa öron. När utbrottet af öfverrasknirgen tystnat, köjde Falkenstern sitt glas, tiläggande: XMin fästmös, epkefru Anna Pakenstorng skål. Skålen dracks under en storm af ningar, Beata bade blifvit till 7 . sen grad slagen, utt de eg RET Mera mionter förmådde em Careket, att hon kunde fatta glaset. Homes gnistrande ögon slungades på Alna med ett uttryck af så grönslöst ungt, alt den unga qvionen säkert ekulle hafva studsat tillbaka derför, i fall bon mött dem; men Annas uppmärksamhet var upptagen och hona hade icke ett ögonkast för sin svägerska. Mathilda såg ut som om hon blifvit förs vandlad tik en saltstod. Tant Catharinas bestörtning och förvåning var så stor, att hon snusade och snusade, upprepande: tJag måtte säga, jag måtte säga. Nu följde de förlofvades skål, föreslagen af prosten, och derefter steg man upp ifrån bordet. Beata hade ej kunnat förmå sig att med sina läppar vidröra sitt glas. välör sk(Forts. följer.)