Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 3

fram med frieri och icke förr släppa Anna än hon gaf horom ja. Eftermiddagen var långt framskriden på midsommaraftonen då Anna återkom från sin resa till Göteborg. Sedan hon hvilat ett par timmar, samlades man, på terrassen för att en famille fira aftonen. Barnen hade för den qvällen fått tillåtelse alt vara der deras mödrar voro. Anna lekte som ett gladt barn med de små, hvilka alla samtliga voro särdeles roade af hennes upptåg. Hvarje gång! Alfred närmade sig, bad hon honom förskona sig från sitt sällskap. Hon bade beslutat att för återstoden af dagen vara barn med barnen och ville ej blifva störd. Falkenstern samtalade hela tiden med Beata, utan att egna någon uppmärksamhet! ät Anna. Efter supån öfverlemnade han åt Beata och Mathilda hvar silt etui, hvars innehåll han bad dem behälla såsom ett minne af denna afton. Kammarjunkaren räckte han ett försegladt paket, han önskade att denne öppnade det först på silt rum, och till de barnen gaf han hvar sitt silfverkuvert som midsommargälva. Anna ensam fick ingenting. Fru von Stral och Mathilda öppnade sina etuier och bländades nästan af glansen i de juveler som strälade emot dem från hvar sin brosch. Utrop af tacksamhet, af beundran och af förtjuening följde. Beata hade aldrig sett något skönare, något smakfullare. Hon var rörd till tårar öfver Bengts godhet? och försäkrade att det syntes på smyckena att de voro utländska, att i Sverge aldrig skulle kunna fås några dylika arbeten etc,