Aftonbladet – 31 januari 1863, sida 3

sken har väckt det aldra enormaste uppseende i hela Europa, man talar och skrifver om intet annat. Ått saken har sin ofantliga betydelse, detta är alltså axiomatiskt, men el hur den kommer att ha denna ofantliga be, I tydelse, det — medger jag — står icke rik-jtgt klart för mig och det är derför ni, min: bäste assessor, med edra historiska kunskaper skall föra mig på rätta spåret. Jag tillstår, alt jag vid dessa hr Walters ord var nog oartig att ett ögonblick falla ur den värd:ghet, som höfves en man, hvilken tagit studentexamen för 30 år sedan, N och att jag skrattade min ärade värd rakt i . isynen. Hr Walter blef icke ond, men han j -ilyfte sig dock Iitet ur soffan och fortsatte I med högtidligare ton: il Pillåt mig att sälla er in i saken och I stämma er till behörigt allvar, min lärde i vän! Den nyligen från Berlin afsände am: 3) bassadören hade häromdagsen sin första aui diens hos kejsar Napoleon; han mottogs med -;stor utmärkelse och kejsaren yttrade då med (långsamt föredrag till honom: Jag är outI sägligt glad öfver att er monark och jag , hafva kommit så långt att vi nu kunnat upphöja våra legationer till ambassader, det är jen ny borgeu för det goda förstånd och den e förtroliga vänskap; hvilken numera förenar ! Preussen med mitt land.4 Det var kejsarens: i egen högtidliga förklaring och jag är ej den , i ende, som fästat mig dervid, tvärtom ! hela! l d I verlden har, som jeg redan nämnt, lagt noga I märke dertill; det är något, som tillhör den ; högre historien, jag blir vid mitt ord.t i Månne icke förr den högre komedien, min käre? (Men för all del sitt, sitt!) i Hr Walter fixerade mig med ett nästan, sorgset och vemodigt uttryck. Och ni villj då ej medgifvaX, yttrade han, Satt det må;ste ligga något partikeliert i allt detta, fastän! , vi vanliga menniskor ej genast förstå att i riktigt begripa det, att det måste vara nägonting högst märkvärdigt och vigtigt och algöreande och på verldens : den mäktigt inverkande, när en legation blir upphöjd till; ambassad, att detta säkerligen innefattar någonting, jag vet icke riktigt hvad, någonting mystiskt, underbart, nästan som en hemlig naturkraft 24 Det var mig nu alldeles omöjligt att härom afgifva något bestämdt svar, och uppriktigt sagdt, intresserade mig hela frågan temligen föga; jag försökte också att afleda hr Wal ters uppmärksamhet åt annat håll, jag fram, kastade ett ord om totografiens framtid och Om det oändliga fält, som nyligen blifvit öppnadt för denna konst genom de öfverraskande försöken med valnötssaft, men för gälves. Hr Walter hade förutsatt sig att i dag plåga mig med sin ambassad. Jag hänvisad. honom till M. de Wicqueforts klassiska verk: Lambassadeur et ses functions. men som han ej egde detta arbete tillhands, :jag ej heller (och hvar precist finna det i en hast?) kunde det litet hjelpa. Jag gaf honom likaledes anvisning på det at wienerkongressen den 19 Mars 1815 af samtliga stormakter normerade reglemente4 för de udiplomatiska agenternas rang, sednare suppleradt genom protokollet i Aachen den 211 November 1818, men äfven dessa vigtiga! aktstycken fattade oss begge och jag varjs talltså lika när. N I Men ni känner kanske, bästa hr Walter, Martens och de Cussys diplomatiska handböcker ?5 Hr Walter hade aldrigt hört dem omtalas. Bå kan jeg, på min ära, icke stå er bi, värdaste hr Walter, så ondt det gör mig att säga det. Ni måsie vända er till någon anan för alt få denna er gåta löst. Jag vill ej bestrida, att eftersom kejsar Napoleon sålunda uttryckt sig, ser det ganska kuriöst lut och det är visserligen tänkbart, att vår verldsdel aldrig blifver som den bör vara förrän alla möjliga legationer blifvit förvandlade till ambassader, men pocker, jom jag förstår det mer än ni. Hvad jag vet om diplomatien i allmänhet, det är, såsom professorn och doktorn friherre v, Kaltenborn i Königsberg påvisar i en ganska tänkvärd athandling om hithörande ämnen, att dess utmärkande rättigheter till väsendtlig del bestå i att hafva en särskild loge på operan (eine besondre Theaterloget), samt en läktare för sig till öfvervarande af parlamentariska förhandlingar och kyrkliga fester?, samt utt dess bestämmelse, förutan att Ögratulera suveräner på dessas namnsoch födelsedagar, äfvensom så ofta delyckJigt sluppit från en större fara, innefattas deri att corgs diplomatique skall försköna fronen, (jag tillåter mig åter här, min goda hr Walter, att citera den berömde Flasson), mildra de allmänna sederna, sprida lifvets behagliga njutningar (tadoucir les moeurs gånerales, iner les jouissances agråa-3 blest) o sätt och vis gifva en offentlig t i le tt, men, som sagdt är, detta lZ q 6 t ! t i LA. nt, det gäller den unge legationssekreteraren lika mycket som ambassadören, ech jag vet icke om dessa få citater derför på någ 4 vis kunna tillfredsställa er. fir Waker fann sig långt ifrån tillfreds-1d ställd: SOM det der är godt och väl — inir vände han — men det är och blir bestämdt, i tt det med ambassadörskapet följer någon-!o v ulldeles speciellt, att det med en dylikib diplomatisk värdighet måste helt annorlunda, Ir än med en simpel ministre plenipotentiaire-v titel, att vi här hafva någon djup, outredd f myster förborgad; emellertid så sannt som jag i denna stund stoppar miv en ny pipa och derpå tänder den på er benäget framräckta fidibus (jag har alltid en fidibnus i beredskap åt min vän hr Walter), så sannt skall jag också ba reda härpå i grund och botten! Tillåt mig, hr assessor, säga er att jag tagit reda på konstigare saker än som så!? Hr Walter satt en stund tankfoll, tyst, -ugande helt långsamt sin pipa. I sjelfva Dn a oo ann jag fram med frieri och icke förr släppa Anna j än hon gaf horom ja. js