Aftonbladet – 29 januari 1863, sida 3

Anna reste sig upp för att gå. Falkenstern hejdade henne: Ni qvinaor kunna icke älska. Kärleken till maken är alltid underordnad den till barnen. Alldeles icke, de gå hand i band.4 Och dela det hjerta han ensamt vill ega.? Falkenstern satte på sig hatten och tryckte den ed öfver pannan i det han tillade: tJeg skall aldrig lära mig förstå denna delning som utgjorde min olycka då jag var gift, och som säkert skall blifva dersemm. när jag åter gifter mig.4 Vid dessa ord blickade han stadigt på Anna, men uten att upptäcka någon rörelse i hennes ansigte. Försök alt förstå denna moderskärlek så, sade Anna, att ju högre hon älskar fadren till barnen, ju kärare måste dessa blifva för hennes rjeria; och pu, god natt. Hon böjde på hulvudet. tEt ögonblick ännu, bad Falkenstern. Hon stannade, Vet du hvarför jag låtit reparera praktvåningen i detta gamla ugglenäste?t Huru skall jag kuona veta det.s Har du ej tänkt derpå? Nej, icke det minsta; detutgör ju för mig en fulikomligt likgiltig sak, som det omöjligt kunde falla mig im attreflektera öfver. Du är således mycket indifferent för hvad som rörer mig?4 Jag känner dig för litet att kunna hafva något intresse för din person. Falkenstern reste sig upp sägande: Du är bestämdt något för mycket upp: riktig. Dock, det betyder föga med mig och jag vill derföre anförtro dig en sak. Jag har satt i ordning en våning deruppe och äfven bjudit er hit derföre aw jag tän