ken förlust hon, trots byråns räddning, anser! uppgå till 500 rdr. Hon uppträder vidare vid första förhöret inför öfverstäthållareembetet med : förklaring att hon under hela tjenstetiden varit ganska nöjd med tjensten och husbondefolket. Hon visste äfven berätta att hon, efter att hafva upptäckt elden, Susat in till makarne Wesche, och som hon öppnat dörren tillropat dem att elden vore lös, samt dervid, oaktadt all brådska, sett att båda makarne Wesche lågo och sofce. Vid följande förhör kunde hon dock icke fmed säkerhet uppgifva om Wesche vid tillfället sofvit, enär han rusat upp ur sängen i och med detsamma Larsson inkommit genom dörren. Sedan hon sålunda varnat husbondefolket skall; hon sprungit ut ur huset för att väcka folket i fabriken. Utkommen tillropades hon af bokhål-. laren Malmström, hvilken genom fönstret sökte undflykt från branden, med begäran om hjelp för att nedkomma på marken. Enligt Malmströms berättelse har hon då frågat hvad som vore på färde. En sådan fråga står icke tillsammans med Larssons uppgift att hon redan visste af branden och varnat husbondefolket. Hvilkendera — Malmström eller Larsson — som tagit miste i sin berättelse, är icke utredt. En god de! af undersökningen har upptagits af Wesches : misslyckade försök att angripa Malmströms trovärdighet. Mot pigan Larssons deremot har Wesche icke haft något att erinra. Ofvan omförmälda förhållanden kunna tjena till ledning för bedömandet i hvad mån henne bör lemnas! vitsord. i Det goda förhållande emellan Wesche och bokhållaren Malmström rubbades, såsom redan är: nimndt, icke af den sistnämndes öppet uttalade! mening rörande brandens uppkomst. Tvärtom uthändigade Wesche några dagar derefter invisningen på kläder åt Malmström, och då denne några ! dagar sednare, påminnande om Wesches vid branj den gifna löfte, begärde af W. en förbindelse att, I när brandskadeersättningen utfölle, bekomma 500 rdr, på hvilken förbindelse Malmström kunde hos uppgifven person erhålia penningar, invände: Wesche, att detta såge ut som om de låge i komplott med hvarandra, hvarföre Wesche i stället ville acceptera en vexelå beloppet. Denna vexel utställdesock under datum den 30 September och accepterades af Wesche den 4 eller 5 November. Emellertid hade polisförhören börjat och den 4 November hade Malmström, på bolaget Skandias begäran, inkallad till rådhusrätten och för dödsfalls skull hörd på ed, lemnat åtskilliga upplysningar rörande värdet af den brunna lösegendomen, hvilka icke alldeles öfverensstämde med Wesches uppgifter. Äfven inför öfverståthållareembetet skilde sig Malmströms berättelser mycket från pigan Larssons. Innan kort hade Wesche förbjudit utlemnandet af mera kläder från skräddaren och hos den person, som innehade vexeln, men ännu icke derför lemnat valuta, protesterat mot penningarnes utlemnande, dock under begäran derjemte, att vexelinnehafvaren måtte gifva sitt hedersord, att ej för Malmström omtala att Wesche förbjudit penningarnes utlemnande, emedan Wesche icke ville blifva osams med Malm ström. Att förhållandet sedermera blifvit allt annat än godt mellan Wesche och bokhållaren Malmström, derom hafva förhandlingarne burit vittnesbörd och protokollen vitsorda det äfven, på samma gång det är till ful.o ådagalagdt, att Wesckes harm emot Malmström icke härleder sig från den sistnämndes yttrade misstanka att Nyceene anlagt branden, utan från någon annan rund. E Arbetskarlen Johansson var, bland dem, som tillbragte natten i fabriken, den som först kom tillstädes vid det brinnande huset och synes ha varit den ende, som gått in uti detsamma och gjort något försök att berga. Han är ock den som intygat, att hvad som fanns i förmaket och sängkammaren kunnat bergas. Johansson hade länge varit i arbete hos Wesche, som häftade i skuld hos Johansson för ett icke obetydligt belopp. Dagen efter branden har bokhållaren Malmström för Wesche omförmiält att han fått anledning misstänka, det Johansson, utan Wesches tillstånd, från dennes förråd uttagit några skiffer och ett par verktyg. Weche ville icke göra något åt saken innan han tt göra sig närmare underrättad om förhållan-) det egde rum eller ej. Sedan Johansson vidi förhöret den 1 November lemnat ofvan omförmälda intygande, dröjde det ej längre än till den 3 i samma månad, då undersökningen skulle fortsättas, innan Wesche funnit förhållandet grundadt, så att han, på morgonen sistnämnde dag, hos hr polismästaren anmälde icke blott, att han hade grundade misstankar, settJohansson från honom föröfvat olofligt tillgrepp af skiffer och en del verktyg, än äfven att Juhansson af Wescbe misstänktes att möjligen hafva anlagt elden, i afsigt att ruinera Wesche och derigenom få öfvertaga de arbeten in förut såsom Wesches arbetare utfört.s Joansson försvann emellertid och, då han till ett ande förhör skulle inkallas, kunde han ej träffas. Det har sedermera uppgifvits, att an skulle finnas i Kalmar, sysselsatt med skiffertäckning, men under mer än två och en half nånad, som förflutit sedan angifvelsen först rjordes, har Wesche visat ganska ringa ifver ut få utredt huruvida Johansson verkligen, såsom Wesche sagt sig misstänka, anlagt branden. Af hvad ofvan är omniämndt rörande förhålih andet emellan Wesche och Malmström, synes it den förstnämnde icke varit särdeles känslig): ör misstankar att hafva anlagt elden. Så myc-lä set besynnerligare förefaller, att såväl Wesche som hans biträde, vid flera tillfällen under förandlingarne inför öfverståthållareembetet visat g ganska förnärmade deröfver, att bolaget Skandia begärt en undersökning om orsaken till ens uppkomst. Det är väl bekant, att e brand af någon betydenhet föranleder till polisundersökning, och bolaget saknar kännedom um nägot privilegium för Wesche att i denna lel vara frikallad från den på lag grundade ordning, andra Sverges inbyggare, ineller uts födde, äro underkastade. Om åter omvändigheterra i detta fall varit sådana, att boaget egt giltig anledning att begära undersöking, detta har öfverståthållareembetet pröfyat, lå det biföll bolagets derom framställda begäan, och icke någon, som genomgått hvad vid indersökningen förekommit, lärer kunna neka ut en sådan varit högt påkallad af de flera beynnerliga förhållanden, som rörande branden ch dermed sammanhang egande omständigeter yppats. Det torde derföre blifva svårt att nnoriuada förklara Wesches missnöje i dennal lel, än att, liksom branden skedde i tysthet, an också ansctt att på sin höjd en undersöking i tysthet kunde få försiggå. Hvar helst a undersökning om uppkomsten af en brand kring å det brunna, har represenärvara. Så ser man städse öfverståthållarembetct kalla ombudsmän eller agenter för hi pprättade eller representerade försäkringsinrättingar. Men till den polisundersökning, som at på stället, plägar alltid denne kallas att) 1 den försäkringsinrättning. som, !V å Wesches begäran hölls af kronolänsmannen Hj Sollentuna härad, blef bolaget icke kalladt, och m undersökningens beskaffenhet i öfrigt kan ara nog att nämna, att hvarken Wesche eller ans hustru dervid blifvit hörde. Det lärer icke kunna förtänkas bolaget, att P et i förevarande fall icke velat med en dylik ndersökning åtnöjas. Försäk