Aftonbladet – 29 januari 1863, sida 3

. skulle verkställas galvanisering med zink af jernplåtar för taktäckning. Fabriksbyggnaden . var redan i Januari uppförd och brandförsäkjrad, men ännu i Oktober hade icke någon tillI verkning af galvaniserade jernplåtar börjat. Emellertid hade Wesche under sommaren 1862 i företagit sig att nära fabriken uppföra ett steni hus, ännu icke på långt när färdigt, men, efter hans egen uppgift. beräknadt att färdigt kosta 0.000 till 50,009 rdr. Dessa alltjemt ofruktbara inläggningar fordrade desto större kapitaltillångar som bristen på eganderätt till den mark, i hvarå byggnaderne uppfördes, gjorde att dessa icke kunde för belåning intecknas. Men fillgånI gar synas icke hafva funnits. Väl hade Wesche , med kongl. sekreteraren Forselii biträde lyckats hos Kongl. Maj:t utverka ett förlagslån å10,000 rår för fabriken, men detta lån kunde i bästa fall icke förrän under år 1863 utfalla. Behofven i voro närmare. Wesches silfver hade redan i Juni 1862 vandrat till Assistansen, i Oktober lagsöktes han för en vexel, som dock blef liqviderad; dagen före branden hotades han med utmätning för en annan skuld; tre dagar efter branden förföll en vexel å ungefär 1100 riksdaler, som sedermera blifvit protesterad och ännu icke lärer vara liqviderad. I medlet af November förföll slatligen ett lån i Handelsdiskonten å 4000 rdr, derför kongl. sekreteraren Forselius gått i borgen. Andra skulder saknades ej heller. Icke ens sina arbetare kunde Wesche be1 tala. Åtta dagar före branden nödgades han vägra den person, som förestod snickeriarbetet för den nya byggnaden, större afbetalning än. tio riksdaler, ehuru han plägat hvarje lördag! j ehölla femtio riksdaler och Wesches skuld steg till omkring 200 rdr. Man har någon gång. sagt, att en affärsmans ställning säkrast kan: bedömas efter beskaffenheten af hans bokföring. Wesche hade böcker och bokhållare,! men knappt någon bokföring. Bokhållaren endast antecknade i en kladd hvad som gick enom hans händer, men icke de kontanta medel, som direkt till Wesche -inflöto och om hvilka bokhållaren icke erhöll kännedom. Också visar undersökningen, att Wesche sjelf haft en ganska osäker kännedom om sin ställning, ehuru betrycket af densamma naturligtvis ej kunde undgå honom. Sina kostnader ä den nyligen färdigbygda fabriken har han ej kunnat ens på några tusen riksdaler när uppgifva och beloppet af sina skulder, gom han först uppgaf till 5500 rår har ban sedermera förhöjt till 7000 rdr och ytterligare till 11,000 eller 12,000 rår, äfven sistnämnde belopp troligen långt under verkligheten. Lägger man nn härtill, att fabrikebygnaden var, enligt Wesches påstående, felaktigt uppförd så att han vägrat betala densamma och derom inlåtit sig i rättegång med byggmästaren; att samma byggnad, som enligt specifikt uppgjord beräkning cj kostat mera än högst 68600 rdr och som älven i det kostnadsförslag de af Wesche åberopade byggmästare uppgjort, icke kunnat med öfverdrifna priser på materialier uppdrifvas till högre värde än omkring 9600 rår, likväl var försäkrad för 15,000 ,rdr, samt att försäkringen å lösegendomen lemnade utsigt att i händelse densamma genom band förstördes, erhålla utöfver ersättningen för huset ett kontant belopp af omkring 14.000 rdr, så lärer det ej kunna nekas att i slutet af Oktcber 1862 svårligen något för skiffertäckaren Wesche lägligare kunde inträffa, än en brand, hvilken beredde en gynnsam realisation af både byggnäd och lösegendom, en mening den äfven Wesche sjelf till någon del uttalat, då han dagenrefter branden skall yttrat; att det varit väl den-skeit då, emedan i November försäkringen gick till ända. Tanken på en eldsvåda har uppenbarligen föresväfvat Wesche både dag och natt. En ugglas nattliga skrik i den närliggande skogen föranledde gång efter annan i Wesches hem samtal om hvad detta kunde förebäda, dervid Wesche städse yttra ie den mening att uggleskriket betydde Feldsvåda. Då dessa samtal den 23 Oktober om aftonen ytterligare förnyades, yttrade Wesche här blir bestämdt eldsvåda och besvarade sin hustras ängsliga anmärkningar, dermed att man vid ett sädant tillfälle endast hade att berga sina lif och att sakern: få vi nog betalda. Under hösten har han äfven i drömmen skådat eldsvåda och tyckt sig undan bran den rusa mot fönstren. Branden uteblef ej heiler och nyss utkommen ur det brinnande huset, yttrade hustru Wesche att herrn vore bra sanndrömd. Om emellertid redan branden i och för sig vid den tid den inträffade, kunde för Wesche anses snarare som en serdeles lycka än som motsatsen; hafva likväl ytterligare omständigheter förekommit, häntydande på huru under de många affärsbekymren ändock en lycklig stjerna lyst öfver Wesche personligen i nära nog allt, som egt sammanhang med branden. Redan dagarne före densamma hade han upprepade gånger tillsagt att en del dörrar för det nya huset, hvilka tillverkades i fabriken och der förvarades, men hvilka icke voro brandförsäkrade, Iskulle, ehuru till en del ännu icke färdiga och fastän godt utrymme fanns i fabriken, fl-tras derifrån till det nya huset, en tillsägelse som dock icke blef ätlydd. Qväilen innan branden uttog Wesche från bokhållarens vindsrum ett der förvaradt qvitto på en ntbetalning som han i Kalmar gjort för en af sina arbetare vid nämn Jöhansson, hos hvilken Wesche häftade i en skuld, från hvars belopp han ville afdraga qvittots innehåll. Pantsediarne å silfret, hvilka uppbrända icke kunuat ersättas, bar han på sig, så att de lyckligen räddades. En dyrbar flagga af sid n, hvilken Wesche sjelf förklarat vara oförsäkrad och som hade sin plats uppe på vinden i bokhållarens rum, der den ännu ehermiddagen före branden qvarlåg, fanns likväl vid branden inne i sängkammaren och blef räddad. Wesches pels, som förut förvarats på vinden, och hans öfverrock, som han brukade lägga än här än der i rummen, hade båda, lyckligt nog, brandnatten sammanträffat i den trånga sängkammaren och blefvo räddade. Undersökningen har ock ådagrlagt, att Wesche, som tre dagar efter branden hos bolaget Skandia skriftligen anmält, att han ej kunnat rädda mera än lifvet, icke ens kläder att skyla sig med, dock bergat, icke blott stöflar, byxor och rock, utan äfven öfverrock, pels och pelsmössa. Mot nattkylan saknade har således icke skydd, medan hustrun och pigan fingo gå ur den brinnande byggnaden i blotta underkjortlarne och bokhållaren nödgades i bara skjortan för lifvets räddande hoppa ned från vindstfönstret. Ingen lycka är dock fullkomlig. Wesche förlorade sin väst och i västen penningar och, hvad värre var, hela sin i chiffoniern förvarade kassa. Om dennas belopp synes Wesches kunskap hafva varit. jemngod med hans kännedom om sin affärsställning i öfrigt. Under sjelfva branden har han beklagat sig än öfver att något penningar funi nits i västen, som brunnit, än deröfver att 2000 eåaler legat i den uppbrunna chiffoniern. Dai borg, huru duglig och outtröttlig. Hon hade ju rustat med de nyreparerade rummen all-: deles som om hon ställt dem i ordning åt: sig sjelf, så nitisk hade hon varit. Hennes! vänskap för kaptenen lyste fram i alla hen-! nes bandlingar, under det systern och svä1 OL a 1. 2 AARAL PER I LR