Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 3

Rättegångsoch FPolissaker. Undersökningen angående eldsvådan å Lilla Issingen fortsattes tisdagen och fredagen i förra veckan. Vid förhöret i tisdags förekom hufvudsakligen: Målarmästaren Flack, som vid ett föregående tillfälle intygat, att hr Wesche dagen efter branden skulle haft olika uppgifter om den penningförlust han lidit (ill Flack skulle han nemligen en gång sagt 700 rdr, hvaremot Ilack hört hynom uppgifva summan till 1000 rår, då hans svärfader, juveleraren Lilja, talade med honom derom), var på begäran af hr Wesches rättegångsbiträde, hofrättsnotarien Staaff, änvo inkallad, för att närmare redogöra för det besök hos hr Lilja, då Wesche skulle haft förbemälde olika uppgifter. Herr Flack uppgaf till en början att samtalet mellan Lilja och hr Wehsche egt rum en trappa upp i den förres bostad eller också i boden på nedra botten. Då hr W. härvid kom hans minne till hje!p, erinrade han sig emellertid, att han och hr Wesche alls icke varit inne i boden, utan gått direkte upp i våningen, en trappa upp, der han nu antog att yttrandet blifvit fäldt. En i hr Liljas tjenst varande piga, Anna Mathilda Andersson, hördes nu och uppgaf sig under hela samtalet ha stått vid dörren och hört hvad som sades, men något tal hade derunder ej förevarit om de förlorade penningarne, ej heller hade hr Lilja sjelf, som skulle gjort hr Wesche den förenämnda frå gan, ens varit inne vid besöket. Hr Flacks minne visade sig sålunda cj redigt i afseende på stället der samtalet egt rum, men han vidhöll icke desto mindre sin uppgift, att Wesche haft de förbemälda motsägande yttrandena om sin penningförlust, hvilket han sade sig bestämdtihågkomma, aldenstund han fäst sig dervid, emedan det förvånat honom. Timmermannen Jonsson berättade, att man vid fabriken varit mycket vårdslös om eldea. Så hade Jonsson ditkommit den. 9 Mars, innan Wesches tamilj ännu varutflyttad, (sjelf vis.ades hr W. emellertid emellanåt derstädes) , och då hade Jonsson vid sitt inträde i fabriksbyggnaden funnit en spånhög antänd, som lå framför en pannmur. Hr Wesche hade för tillfället befunnit sig ensam i fabriksbyggnaden, hvarifrån han utkommit rökande cigarr. Jonssen hade släckt elden och omtalat saken för hr Wesche, som dervid skulle yttrat: att Jonsson ej behöfde bry sig om hans angelägenheter; han hade sin egendom brandförsäkrad.4 Vid ett sednare besök i samma månad skulle Jonsson funnit en kamin stående på ett golf i ett af rummen, utan plåt eller sten under, och hade golfvet under kaminen varit brändt. Pingstaftonen derefter skulle hr Wesche yttrat till honom: du skulle få dig ett las punsch, om du ej hade så ondt af mun. ; ; Wesche bestred Jonssons vittnesmål till alla elar. Ingeniör Berglund upplyste, att brandredskapen Ers 0 HE RR EE RA ETT