hela eftermiddagen få se om dem. Det blir då alldeles ingenting utaf. SAmnar du verkligen vara eå ohöflig och otacksam att du icke rättar dig efter dens önskningar, hvars gäst du är, inföll Beata. tDäg snarare attjag är alltför sjelfständig att så der låta föreskrifva mig lagar, svarade Anna. Denna lilla händelse hade likväl stämt henne ila mot Fa!kenstern och hon greps af ett bestämdt motsägelse! -egär till allt hvad han sade. Efter middagen gick man in i en gammalmodigt möblerad galong, till höger om salen och der dracks kaffe. Detta var icke väl gjordt, förrän Anna lemnade rummet, och ea stund derefter såg men henne ed sina båda små taga vägen ned åt parken. Hon tycktes med denna handling vilja säga att hon ämnade använda sin tid och sällskapa med hvem och huru hon behagade. t Beata och den gråtmilda Mathilda öfverlät hon att efter bästa förmåga roa värden. Måhända trodde den tjugufyraåriga vackra qvinnan alt hon dermed gjorde Falkenstern en förargelse; men hon missräknade sig. Han gaf icke alls akt på henneg frånvaro, så upptagen af sitt eamtal med Beata var han. Dagen derpå ankommp handverkare för att sätta i ordning de obebodda rummen I första våningen. De skulle inredas till praktvåning för emottzgandet af gäster vid större -bjudningar. Beata blef den som rådfrågades vid inredningen. Hon skulle välja tapeter och möbler och säga sin tanka om allt. Reparationen bedrefs med stor skyndsamhet; ty ioom loppet af fem veckor skulle rummen vara i ordning. Under dessa fem veckor hade Falkenstera icke sinne eller tankar för något annat. (Forts. följer.d