Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 3

borg visat sin gamla slägtinge, var hon nu biefven ytterst förekommande. Man kunde icke vara älskvärdare. Denna älskvärdhet var så mycket mera i ögonen fallande som Anna och Mathilde voro ovanligt tysta. Den förra såg litet missnöjd ut och tillät sig att ett par gånger motsäga Falkenstern. Mathilda Brun hade svårt att afhålia sig ifrån att gråta. Orsaken till deras förstämning härflöt från de anordningar Falkenstern genom tant Catharina låtit dem få del utaf. Han önskade nemligen att barnen skulle äta tidigare än mödrarne. Han ville icke sedem vid måltiderna och i allmänhet så litet som möjligt besväras af deras åsyn. Eftermiddagerne förbehöll han sig att barnen icke skulle leka i trädgården eller i närheten af boningshusen, utan antingen blifva på sina rum eller tillika med sköterskorna ströfva omkring i parken eller hvar helst de eljest behagade. Falkenstern stälde dessutom ett åkdon till de smås och deras vårdarinnors disposition hvarje eftermiddag, blott han under dessa timmar kunde slippa all beröring med dem. Beata hade åhört tant Catharina med hårdt sammeanpressade läppar, men utan att yttra ett enda ord om arrangementet. Maihilda började gråta och tyckte det vara barbariskt att på flera timmar skilja henne från den stackars lilla Stefan. Hon ävgrade sin resa och hon kände att hon skulle blifva sjuk af blotta tanken på huru bittert hennes moderskänsla blifvit kränkt. Anna afbröt tvärt hennes klagan öfver att barnen ej skulle få äta vid samma bord som mödrarne, sägande: 7Sak samma, kära Mathilda, om våra barn äta på samma gång som vi, blott de få mat. Jag finner det mycket klokare att de !å bibehålla sina gamla vanor i det fallet. Hvad åter angår att de skola skjuteas bort ifrån sina mödrar och öfvertåtas helt och hållet åt tjenarinnornas vård, vill jag väl se den som kan tvinga mig att icke på