Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 3

öfver hundskatten. Ståndet åtskildes kl. , 3 e. m. Om Norra stambanan. Till redaktionen af tidningen Aftonbladet. Under rubriken Medelvägsförslagen i fråga om norra stambanan?, har red. uti Aftonbla det för tisdagen den 20 Jan. (n:r 15) intagit justitiestatsministerns frih. De Geers, stats rådet grefve von Platens och statsministern grefve Manderströms reservationer mot K. M:ts beslut, om proposition till rikets ständer om norra stambanans läggande endast vester om BSigtunafjärden. I anledniovg häraf, och då insändaren förnummit, att flere bland de i saken intresserade börjat förena sig om ett medelvägsförslag?, som i viss mån, att icke säga hufvudsakligen, är detsamma, som det, hvilket nämnde i många afseenden utmärkta och klarseende ledamöter af statsrådet förordat, samt detta förslag derjemte medför andra fördelar, hvilka skulle i framtiden uppkomma till oberäknelig fördel för fosterlandet, och särdeles för Stockholm, Dalarne och Norrland; anser sig insändaren skyldig anhålla, att red. meddelar nedan intagna promemoria, uppsatt af en särdeles sakkunnig man, som länge deltegit i denna frågas behandling, och derunder, i följd af sitt yrke, verkställt undersökningar, upprättat förslag och afgifvit utlåtanden. Ödmjuk promemoria. Då det vill synas, som de särskilda orterna norr om Mälaren omöjligen kunna få sina framhåilna behof af lättade kommunikationer tillgodosedda genom endast en nordlig stambana, denna må utläggas huru som helst, så torde det förslag, som hrr statsministrarne De Geer och Manderström samt hr statsrådet von Platen afgilvit vid frågans beredning i statsrådet vara det ändamålsenligaste, såsom ej blott förmedlande de så högst stridiga intressena rörande banans sträckning öster eller vester om Sigtuna-; fjärden, utan äfven befrämjande ett lämpligt bansystem för de norra orterna. I öfverensstämmelse dermed föreslås, såsom en bemedling i frågan, att norra stambanan blir gemensam ifrån Stockholm till trakten omkring Edsberg eller Sollentuna kyrka, eller annan lämplig punkt midtför och öster om Stäket, och att derifrån en bana anlägges öster om Sigtunafjärden till Upsala, och en öfver Stäket vester om samma fjärd inåt Westmanland. Denna sednare bana skulle, i stället för att krökas åt Örsundsbro, ledas å en särdeles gynnsam terräng ifrån Ekolsund rätt på Sevalla och Sala), hvarigenem inbesparades en vägläng? af , mil. Banan ifrån Örsundsbro till Upsala 27, mil inbesparades äfven. Om dessa väglängder, tillhopa utgörande 2, mil, bygdes å banan ifrån Stäket till Upsala, så återstår föga mer än 1. mil fram till staden. Med en tillökning i kostnaden för denna väglängd skulle båda sidornas intresg g sen blifva tillgodosedda, samt den fördel tillika vinnas, att väglängderna och följaktligen äfven trafikkostnaden minskades emellan Stockholm— Westmanland och de vestra orterna , mil och emellan Stockholm—Upsala och de norra orterna 2V, mil, hvilket ensamt torde motväga den erforderliga kostnadstillökningen. Ifrån Upsala skulle banan sträckas norrut till Gefle eller, om sådant för Norrlandstrafiken och banans vidare fortsättande norrut befinnes lämpligare, till Storviks station å Gefle—Falubanan, samt framdeles vidare norrut till Söderhamn och Hudiksvall för att förenas med de ifrån dessa städer inåt landet anlagda mindre jernbanor och båtleder efter Ljusneelfvens dalgång och vidare till Storsjön och Östersund ete., efter som näringarne utveckla sig i dessa trakter, och medel för jernvägsbyggnad kan blifva att tillgå. Genom bemedlingsförslaget torde äfven en annan fråga, hvilken i sinom tid kan blifva lika brinnande, som den rörande öster eller vester om Sigtunafjärden, få anses afgjord, nemligen den om banans sträckning ifrån Sala för anslutning till Gefle—Faluvägen, enär denna väg och de norra orterna skulle genom banan öfver Upsala erhålla direkt förbindelse med hufvudstaden, hvarföre utläggningen af banan norr om Sala icke torde behöfva afse Norrlandshandeln, utan förnämligast Dalarnes behof. Banan ifrån Sala torde derföre böra gå förbi Avesta, Hedemora och Säter, samt vidare öfver Dalelfven vid Forshufvud till Insjön, Siljan och Orsasjöns 6 mils långa segelbara vatten, ditundersökning för en jernväg från Westerås blifvit verkstäld och hvaräå beräknats en ganska betydande trafik. Med denna bana kan jemväl Gefle: Falu-vägen förenas genom att utsträckas ifrån Falun öfver As cboda till Forshufvud. Dalarnes mest befolkade trakter, belägna omkring Dalelfven, Insjön, Siljan och Orsasjön skulle sålunda erhålla förbindelse såväl med Gefte som med Westmanlands och Uplands sädesbygder, samt slutligen jemväl med rikets södra och vestra delar, enär det icke kan vara underkastadt tvifvel, att en bana blir anlagd ifrån Sevalla till Westerås och derifrån öfver Wendle till Köping cch Arboga— Orebro-banan, samt att en bana s) eller ock öfver trakten vid Enköping till Westerås. (Insändarens tillägg )