Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 2

Article Image
Vårt fosterland, med dina berg och dalar! Du först och sist till våra hjertan talar, Och all vår sträfvans eld den är för dig På hemmets tegar eller ärans stig. När Carlavagnen åker fram i natten, Och styr sin kosa öfver Jand och vatten. dagens fackla gjuter ut sitt gul fver forsens fall och högens mull, När sången klingar uti qvällens stunder, Och sjunger framtidshopp och forntidsunder, Då är det dig som främst vi tänke på, Beredde att för dig i döden gå, Och stolte lägga, såsom män med heder, Uppå ditt altar egen vinning neder: Så gläds åt hoppet, som i dag du har, Att norden än skall bli, hvad förr det var, Ett stort och mäktigt folk och rikt på ära, En ära, som förmår att frukter bära, Om ej i blodig bragd med lans och svärd, I fredlig odling dock vid hemmets härd. Se kommande dagar de hägra i skyn, Och lyckliga slägten stå fram för min syn, Och landet jag skådar vid randen af jorden, Det gamla, det sköna, det fjellhöga norden. Och kullar och dalar de kännas igen, Och skogar och forsar och senfulla män; Men dubbel är skatten, söm brytes ur hällen, Och gullaxen gunga mer ymnigt i qvällen. Och odlaren plöjer, och rik är hans lön, Och blomstrande handel går ut öfver sjön, Bär skatter tillbska, och tusende dygder De finna en bostad i blomstrande bygder. Och folket är upplyst, och konsten har stöd, Och sorgerna flykta och klagan och nöd, Och skalderna sjunga, och äter på jorden Man ärar det gamla och herrliga norden. Men allt är dröm ännu, och Svea står Och trampar än i gamla, nötta spår; Ty se, fyrdubbel mur ännu är dragen Emellan kung och folk, med stöd af lagen. Och bakom hvarje mur står särskild hop, Med skilda meningar och skilda rop. Låt dessa undergräfda murar ramla, Och dessa hopar sig till en församla, Och som ett mäktigt skepp på ocean, Skall statens skepp gå fram. Mot denna plan Det trånga sinnet måste redlöst stranda: Meå stora planer växer menskans anda, Och deras underbara makt förmår Att väcka döda upp till lifvets vår, Att skapa fruktbarhet på nakna ljungen, Och göra dröm till verklighet. Så lefve kungen I X.

28 januari 1863, sida 2

Thumbnail