Aftonbladet – 28 januari 1863, sida 2

DEN RÄTTA. ) BERÄTTELSE AF MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Rummet var mycket högt och bade el! dystert, kallt och otrefligt utseende. Mau kände sig beklämd, då man kom in dit, och man längtade att fort komma ut derifrån. Vi vilja likväl icke trötta läsaren med en detaljbeskrifniog på det stora antalet utaf besynnerligt möblerade rum, utan skola inskränka oss till att endast tala om salen, emedan detta för fortgången af vår berättelse torde vara af nöden.Den hsde fem höga fönster midt för den dörr man kom in igenom ifrån förstugan. Det mellersta utgjordes af ett par glasdör rar, som förde ut på terassen. Straxt bredvid dörren var spiseln. Ofvanför spiselfrisen hade en tafla blifvit upphängd, som ovilkorligen ådrog sig hvar och ens uppmärksamhet som fästade ögonen derpå. Den föreställde nedra delen af en arm och en hand, hvars alla fingrar utom pektingret voro sammanknutna. Detta finger pekade på några guldmynt, som lågo på en klippa, omgifven af ett stormande hafs frad gan.e vågor och kokande bränvingar. Himleo, som hvälfde sig deröfver, var full at mörka moln. M bleringen i salen bestod af brunmå lade stolar med höga karmar och dynor: af svart skinn. I de fyra börnen stodo små skinnklädda soffor. Väggarne i detta rum voro målade i olja och sågo ut som ek. Framför de små hörnsofforna fuonos runda bord och midt på golfvet ett som säker: daterade sig från den tiden då man drack imjöd ur horn. Ett stående väggur i fordral, förgyldt och måladt i kinesisk stil, stod på andra sidan