Aftonbladet – 27 januari 1863, sida 2

erhål!bt en uppfostran och undervisning lång: öfver hans egenskap af tjenare, och detta gjorde att han, ifrån att förut varaett slags springpojke, befordrades först till kammar. tjenare och sedan till handsekreterare, När Bengt ankom till Birgersborg ble! Walter en sorls intendent derstädes, hvilken det ålåg att vaka öfver allt, både inom och utom hus. Inspektoren, skrifvaren och hela tjenstepersonalen voro fullt ut lika rädda for m atten som för husboaden; ty en hvar ste alt fick den sednare något ati anmärka emot dem, töfvade det icke länge innan de af Falkenstern fingo sitt afsked. Den rol Walter spelat under fru Falkensterns tid var ganska besynnerlig. Han tycktes för henne på en gång hysa en genomgående ovilja och en nästan gränslös hängilfvenhet. — Vände hon sig till honom, för att få något som hon ej på annat sätt kunde erhålla, skulle ban ha vägat lif och blod för att anskeffa hvad hon önskade. Allt hvad hon tyckte om af bommor och beqvämligheter förskoffade han, och kunde, ör att bereda henne den minsta och obetydligaste öfverraskning eller glädje underkasta sig otroliga mödor och ansträngningar. Och ändå var just han den onda ande som underbåste Falkensterns svartsjuka, som uppväckte dennes tvifvel på hustruns tillgifvenhet och skåpade detta husliga helvete för den arma qvinnan. Vid fru Falkensterns död sörjde Walter nästan lika myg som hennes man, och omfattade då de efterlefvande barnen med en lidelsefull ömhet. Döden ryckte likväl det ena efter det andra ifrån honom, och under de för-ta månaderna efter det sista barnets fon hade Walter förefallit som icke rätt slok, i