! — Södermanlands Läns Tidning meddelar i sin följetongsafdelniog ett bref från en sedan flera år i Persien bosatt svensk, en verklig tResare-Bengt, om hvars öden tidningen lemnar följande biografiska notis: Brefskrifvaren lärde i Stockholm badareyrket, tog sin examen i kirurgi med mycket beröm, försökte sig såsom badaremistare i några städer, men — stugan blef ständigt för trång. Med ett poetiskt sinne, stora anlag för teckning och all skön konst må man ej undra på att han fann intvålning och rakning vara prosaiska göromål. Han tog ett raskt beslut för att komma ifrån prosan; han realiserade hvad han egde och kande undvara; tog käppen i hand och ett ritalbum under armen samt begaf sig åt främmande land. Återkom till fäderneslandet efter kanske 5 å 6 ärs bortovaro såsom militärläkare i tarkisk tjenst — han såg och talte vid sin moder och några ungdomsbekanta — och återvände till Turkiet. Hans moder hade stundom bref med vexlar från honom. Modren afled i Stockholm för omkrinz ett och ett halft år sedan. Ur samma bref. som är dateradt Schiras den 8 Juii 1862, återgifva vi följande utdrag: Hvilken angenäm öfverraskning var det ej för mig att, vid hemkomsten från ett blodigt och mödosamt fälttåg emot turkomaner och usbeker, finna ett bref Irån dig och från mitt hemland.