Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 2

icke en ung qvinna, nej bevars, en rik kolonists till åren komna enka. Behöfver ag väl säga, att hon genast högligen in sserade sig för Frauk och hans olyckor? ver jag väl berätta hvad. följden blef? Kasta en blick tillbaka på min sons ban2, och du skall fiona, att hvad som följde gick fullkomligt i stycke med hvad som gått förut. Han förtjenade icke din stackars fars kärlek; men han fick den. Han förtjenade ej din tillgifvenhet; men han fick den. Ian förtjenade ej den bästa platsen på ett af de bästa kontoren i London; han förtjenade ej en lika god anställning hos jet af de bästa handelshusen i Kina; han förtjenade ej föda, kläder, medömkan och fri resa hem — men allt detta fick han. Slutligen förtjenade kan ej att gifta sig med en qvinna, tillräckligt gammal att vara hans farmor — men han har gjort det! För mindre än fem minuter sedan skickade jag ut hans bröllopskort till soplaren och kastade brefvet, som medföljde, på eldeu. Den sista und telse, detta bref innehöll, var att han och hans hustru sågo sig om efter något hus och någon laod:egendom, som kunde anstå dem. L märke till mina ord! Frank tänker a en af de bästa egend rne i England; säte i underhuset skall följa efter såsom en helt naturlig sak, och en af detta åsnestyrda lands lagstiltare blir — min lymmel till son! tOm du är samma förståndiga flicka, jag alitid anselt dig vara, så har du för längesedan lät dig uppskatta Fravk till sitt räta värde, och de nyheter, jag meddelar dig, skola endast styrka dig i ditt förakt för heuom. Jag önskar bara, att din stackars far hade lefvat, så att han kunnat se denna dag! Huru ofta jag än saknat min gamle vän, har jag dock aldrig så djupt känt förlusten af honom, som då Franks bröllopskort och bref kommo hit. Din vän, om du nåzonsin behöfver någon, Fracis Clare, Ser