Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 2

ckså med den största tillförsigt på förslaets framgåug, icke blott att det blir hvi-: ande vid detta riksmöte, utan jemväl påj ess antagande vid det nästa. Den poli. ka moralen, så moderat, så omsistsfull, så kel och sann, som den talar till nationen detta förs kan ej annat än draga samället med sig och bryta stafven öfver allt notstånd. Starkare än detta förslag är, ha 08 0ss intet förut funnits. Oberäknadt si riska konstitutionella kärna, har det den; aftigaste gestalt. Tlt likstämwmigt tänkeit förenade neml. här konungen och fol-: t, konseljen och den allmänna opinionen, len euda moralisk personlighet. I detta örslag upplefver vårt gamla Sverze ännu a gång kraftigt och -tarkt, ung omsfriskt: ch eldadt, såsom under sina bästa, sina! rackraste dagar. Jönk 3 Tidning uttalar Big i saken på öljande sätt: tIngen, som ej af fördomar eller kastinresse förblindus, skall kunna undgå stt vid: sningen af justitieministerns yttrande till? rotokollet i det statsråd, dervid den nya; .rundlagen föredrogs inför konungen, finna! ig hänförd af den lugna, klara stil, de öfrerlygande skäl och den djupa uppfattni f samtiden, hvaraf detta mästerliga anfi ande öfverllödar. Hverje inkast at någon! vetydenhet mot den nya lagen finnes der örhand besvaradt och man finner lätt, : utt förslaget är utarbetadt med allvarligt: alt möjligt sätt förskaffa del berala sto tsåsigterna seger, äfven derigenom stt förslaget, så vidt sig eöra låtit, undviker git stöta de konservativa för hufvudet. Men minne ej just deruti, att de liberala. Å t litet mindre konservativt och le konservativa (lana det nog mycket libeoger det säkraste beviset, att försla-: fattare bållit sig på en passande agom väg emellan begge ytterligheterna? Och böra ej de liberale sunrare 2 åå n knota ötver den konservatism, som fiu-ucs nedlagd i förslaget, emedan sjelfva denna konservatism, utom det att den kan! vara helsosom nog i och för sig, borgen för regeringens upprikt med alla de medel, som stå den till buds, oenomidrifva git förs! eg. Afven det konservativa partiet inom nationen skall — om det ej vill begå det stora politiska felet alt sa på företräden, hvilka en längesedan vunnen tid med dess likaledes försvunna nällavden lagt i dess händer — uti det usa represeniationseättet finna fördelar 2 bevarade, hvilka det torde vara ganska problematiskt, huruvida en af halsstorrigt motstånd mot denna och således äfven hvarje annan fredlig lösning af nationens lifsfråga tramkallad omstörtning skall bibehålla åt tiet. — Erfarenheten, förvarad i häfderna, visar oes åtminstone, att hv arje gång konungamakten i fören med de begge folkvalda stånden velat genomdrifva sina alfsigter röraude statens styrelsesätt, detta lyc kats älven emot de begge endra ståndens mest hårdnackade motstånd. Genom första kammarens sammansättning är den jordegande och intelligenta delen al adelsståndet törsäkradt om samma (atticke a större) inflytande inom representatio2, som bu. Presteraa och den mindre örmögna adeln komma att e2a til il begge kam mrarne. Hvad presierna sär i i i i H i i l i i ; l n att de skola inom den nya revresentationen vinna ett ganska betydligt, om också ej mot deras närvarande uppgående inflytande, hvilket för det blifvande statsskicket skall varda lika helsosamt, som det nuvarande presteståndet är skad otormligt för den ouvarande ständerförsamlingen. Allt det skolastiska, prelatensiska och stillastående ekråväsen, som nu afskiljer presteståndet från medstånden, skall försvinna genom presternas insättande i de nya kamrarne tillsammans med acdra menniskor, hvilka ej äro blott medintressenter i gemensamma kastprerogativer, nvian medborgare inow samma stat, barn af samma fädernesland ;: och presten skall såsom representant blifva nyttig och välkommen inom cn ständerförsamling, som vet att uppskatta den religiöse arens och den aktningsvärde medborgarens förtjensler, men sv kan förlika sig med det mp andliga riksståndets pockande på företrädesrättigheter, hvilka e stigande odling och högre intell ektael ut veckling bland fulket omö j Vi halva hö de två privilegierade ståndens det nya grundlageförsla Öfver de utsigter till fromgång åtiörslaget, hvilka föreianas inom de begge endra riksstånden, sommer man bäst i utlfälle att bilda sig ett omdöme, då man besinnar borgsreståndets närvarande sammansättning, de talrika pe litioner angående ett ställning fill ändradt representaionssätt, hvilka hofvudsakligast från de folkvalda stånden utgålt under uden efter för riksdagen, de bifallsrop, hvilka vid det kgl. förslagets uppläsande 1 bondeståndet höjdes ar de flesta närvorande ståndsledamöterna och flerfaldiga andra teck en, an ntydande att en nya grundla sgen inom dessa begge ståod skall fiona synnerligen många, om ens sågon motståndare. Mått te således det nya grundlagsförslaget sinom tid förvandlas från förslag till lag! och måtte Försynen förunna Carl XV den som skall höja hans namn öfver de flesta al hans store företrädare, att hafva gif vit sitt land en efter dess innebyggares önan affattad, frisinnad statsförfattning !5 EROS STRESSAS NOEL AKS SANTE Med undantag af en ögonblicklig rubbung i sin faltning , orsakad a amn i Clares besynnerliga berättelse,