Aftonbladet – 23 januari 1863, sida 2

sinar. s Tidah sentationst rlemna O3s a, at delta försiag skall trar om det kungHlilade att uttrycka sma asiater och oe åt hoppet, gränsande egrande kulikasta a motstånd, som le privilegierade stånden i alla tider sett not hvarje försök att göra alla till likbeättigade medborgare i vårtland. Den brytning, som det skall åstadkomma med den samla tiden och det så kallade historiska? vår statsförfattning, skall verka en revoluion i nationens tänkesätt, men, åstadkomnen på elt fredligt sätt, framkallad af en rel nations önskan, för hvars verkliggörande less konung ställt sig i spetsen, skall den ästodkomrma en af dessa revolutioner, uta al revolutionär form, som rensa luften, i molnen samt lemna fritt tillträde åt ipplysningens sol att både lysa och värma. sävslan af denna kungliga handlings betydelse för vårt land bar nästan varit öjverväldigande och naturligt framkallat deremot svarande yttringar ar tacksamhet mot den konung, som så visat sig ckta sill folks rät10, 8 igheter och vilja de ta, att ban haft b t kraft och mod att bryta med dessa traditioner, som nästan hvart vi eljest blicka ännu anges fåsom nödiga v utan hvilka konungslig länkas. kring tronen, förveten knappt kan Om samma förslag ytttrar en korrespondent från Stockholm till Östgötha Correspondenten: Den 5 Januari, då konungen i konseljen updertecknade det nu till riksförsamlingen öfverlemnade representationsförändringsförslaget, skall, om möjligt, ännu oförgängligare och fastare sammanknyta föreningsbandet mellan konungen och folket. Förefinnes i detta ögonblick äfven någon skiljaktig mening i detta fall, skall den allmänna opinionen deci k snart rycka densamma med sig. Förslaget, såsom en brygga från den gamla fyrdelningen till ett framuda bättre, är obestridligt ett mästerstycke. Med bibehållande af tillräckligt starka konservativa elementer, för att på lagarnes och ordningens väg lugnt och värdigt framåtskrida, kastar det öfver bord hela det gamla och ruttna ståndsväsendet, på samwa gång som det hviler på den allmänna valröteas starka grundpelare. Oväldigt betraztadt, skall svårligen någon ättvisligen deremot kunna höja sin r Ridderskapet och adeln samt presteståndet kunna, såsom stånd betraktade, visserligen känna sig på ett mindre behagligt sätt öfverraskade ; men, säga hvad man vill, verldens heia politiska lexikon eger intet lös ningsord som, med bibehållande af deras hitintills egande konstitutiva rätt, äl kunde föra oss framåt på en allmänt giltig och senlig väg. Men det sätt, hvarpå de emellertid nu blifvit skjutna åt sidan, viitnar om befintligheten afett verkligt politiskt samvete. Med hänsyn till de tvenne andra stån den terde måbända äfven bär och der en och annan anmärkning kunna göras, men förslaget til!erkänner dem i grundsatsen en så utsträckt rättighet, att den icke blott bör kunna försona dem med det hela, utan äfven sgifva dem de största förhoppningar för fram tiden. Den allmänna meningen här har ock nära nog entusiastiskt uttalat sig för förslaget. Då det öfverlemnades till riksstånden, säger man visserligen ett ridderskapet och adeln iakttog en förnäm köld, och at landimarskalken, vid aktens uppläsande trädde ned från landtmarskalksstolen; ati erkebiskopen inom presteståndet såg handfallen ut, samt, under det han fingrade på sitt guldkors, var nära att bortglömma den sedvanliga underdånighetsoch tacksamhetsharengen. Men allt detta torde ej betyda mycket. Inser och erkänner landet nödvändigheten uf alt steget uttages, skall ingen kunna återkalla det. Betänkligheter äro genska naturliga i hvarje vigtigt ögonblick; men inför högre sanningar och kraf äro de dock intet annat än snart försvinnande skuggor. Tidningen yttrar sjelf i samma fråga: Den fosterländska hänförelse, som d kongl. representationsförslaget framkallat i hufvudstaden, kan ej annat än återljuda lika varmt och sannt älven inom lendsorterna. Oförnekligen är försloget, ej mindre i betraktande al för handen varande förhållanden och det uppställda målet, än med hänsyn till under sekler hårdnade ståndsfördomar å ena sidan och tidens rättmätiga kraf å den andra, förljent af allas bifall. Rikestånden äro visserligen — och det med rätta — upphäfda, men alla egentliga motiver för deras nu mera fort: farande existens kunna dock i viss mån sägas vara representerade. Den sannt aristokratiska tendensen återfinnes i jrsta kammaren, hvars medlemmar, i likhet med ridderskapet ock adeln nu, icke tillgodonjuta några arfvoden. Presteståndet respekteras genom det veto, som blifvit tillerkändt kyrkomötet. Grundsatsen för borgareoch bondeståndens existens återfinnes i den samfällda valrätten, nu utsträckt till alla de fyra stånden i sin famn förenande och försonande dem i begreppet af ett enda gemensamt fädernesland. Aw förslaget icke dess mindre hur sina molståndare, kan ej betviflas. Men landet — det svenska folket — tidens påtryck — utgöra tilihopa en oemctständlig makt, af vida större betydelse in särskilda fördomar och intressen, Vitro SAR rd ES