Aftonbladet – 22 januari 1863, sida 3

Hansa ansigte skulle ha förrådt honom i de: p blick, hans röst skulle ha förråit honun, i de ard han tillade, om hon ej redan gissat sanningen. När era vänner komma hit, fortfor han, skola de taga er med sig häri. från, förmoder Je, till något ställe som är bättre än detta. 4Pe. kunna ej föra mig till något stället; svarade hon mildt, ?eom jag skall minnas så, som jag minnes det, der ni fann mig. De kunna ej föra mig th vågon kärare vän än den vän som räddat mitt lir. Bit ögonvblicks tysicad uppstod, Vi ha vorit mycket lycklige härt, fort for han i alit lägre och lägre ton. Skall v ieke glömma mig, sedan vi tegit :fsked af hvarandra 25 Hon bleknade då dessa ord gingo öfver hans läp, ar, och stigande app från stolen, knäföll bon vid bordet och skådade upp i hang ansigte, så att hon nödgade honom att biicka i hennes. tHvarföre talar ni så?4 frågade hon. CV: skola ej laga ferväl el hvesendra, ttminstone icke ännu. jag trodde ... började han. Att ?? Jag trodde att edra vänner skulle komma hit ... Hon afbröt honom häfigt. Tror ni vält, inföll hon, alt jag skulle följa med någon bart härifrån, vore det än den käraste släg ting, och lemna er qvar här, utan att vela eller bekymra mig om, huruvida jag någonsin mera skall få se er? Ack det tänker ni icke om mig! utro-ade hon, och passione rade tårar frampressades i hennes ögon. Jag är viss på, att ni inte tänkte det om vig! Nej, svarade han, jag har aldrig tänkt, jag kan aldrig komma it tä hvåd som är orättvist mot er och er Ovärdigt.? Innan han hann fortsätta, lemnade hon. bordet lika plötsligt som hon närmat gig det och återvände till sin stol. Han hade omedvetet svarat i ordalag, hvilka påminde