Aftonbladet – 21 januari 1863, sida 2

andante religioso och rondo militaire, samt en capriccio, benämnd La noce de Cracovie?, hvilka alla gåfvos med ackompagnement al orkester. Om dessa stycken, såsom kompositioner i och för sig sjelfva betraktade, icke företedde några mera framst ende egenskaper, så lemnade de dock exekutören godt tillfälle att i utförandet deraf ådagalägga mycken elegans, finess och teknisk fulländning, äfvensom den välljudande, fylliga tonen vittnade ej mindre om sjelfva instrumentets förträffliga beskaffenhet än den talangfulla behandlingen deraf. Vi kännaicke huruvida professor Servais blifvande programmer komma att upptaga några af Bernhard Rombergs kompositioner, i hvilka, på samma gång de tillstädja den utöfvande konstnären att gifva prof på en djupare uppfattning af den sköna konstens innersta väsende, violoncellens egendomliga, rika och mångskiftande klangfärg blifvit så harmoniskt och med en så ren och ädel gemak tillgodogjord, men säkert skulle musikens vänner med stort intresse erfara förverkligandet afsen sådan önskan. Professor Servais emottogs vid sitt inträde med applåder och blef efter båda numren framropad. Kongl. teatern har eit par gånger gilvit Adams täcka operett SAlphyddan? med hr Behrens i Maxs roll. Hr Behrens röst ligger gorska väl för partiet och hans lyckade utförande af den vackra arian Helvetiens berg och dalar? bar vunnit förtjent bifall. Er på en gång ledigare och mera martialisk tournure vore dock här på sin plats. Fru Strandberg återgifver Betli med liflighet och behag, och hr Dahlgren har vid god disposition ganska förtjenstfullt sjungit Daniels parti, så att man har alit skäl att vara belåten med det sät:, hvarpå den omtyckta operetten nu gifvres.