Aftonbladet – 17 januari 1863, sida 3

En liton tillrättavisnirg. Till herr adjunkten Stefanus. Es pastorsadjunkt, kallande sig Stefanus har i en artikel i n:r 295 af Aftonbladet för förlidet år tolkat sin gudliga smärta öfver de bittra utfall, som i bondeståndet, vid frågan om kungörelsers uppläsande från predikstolen, gjorts emot presterna för lättja m.m. Her nu br Stefanus och andra. som möjligen stå på samma bildningserad. fi äfven gifvit exempul af dylika ej blott bittra, utan råa och orättvisa utfall, n han nu, i sin skrifvelse till de hedervärda, tillåtit sig mot stånderaa och dess representanter, så må han ej förundra sig om bondestån. dets represent r någon gång skulle med bitterhet uttala sina och sannolikt de flestas bland deras kommittenters tankar om vördiga presterskapet, dess förhållande samt halten, behöfligheten och nyttan af dess funktioner, såvida han ej anser det höra till presterskapets privilegier att få vara ohöflig, rå och orättvis i sina yttranden och omdömen. Hr Stefanus synes ej känna hvarken städernas invänare eller allmogen. Men hvar och en, som har någon menniskokännedom eller erfarenhet, ekall kunna intyga att prester, nemligen förnuftigt tänkande, rättsinniga ech bildade prester, af alla tänkande, rätisinniga och bildade bland städernas invånare njuta aktning och välvilja samt gerna ses i ceras sällskapskretsar, utan att behöfva vara friska (!!) dellagare vid spelbordet, om än städernas invänure just ej förmå inse och bevisa hvad gagn presterna åstadkomma i sitt ecentiga kull, -det kristliga lärokallet — sådena som deras funktioner varit och ännu äro. Att derermot okunniga, obildade eller halfbildade prester, hvilka, utom sin emula Ja tin och grekiska samt sin dito krasso teclg: