Aftonbladet – 17 januari 1863, sida 2

Forsktingarne börjades under förflutna Bret jen 8 Maj och skötos den 8 Oktober. Till slutet af Maj och sedermera i September nånad genomrestes Södertört i flera riktningar. Grödinge och Haninge socknar, samt på Mörkn uppdagades många förut okända minmnesmären; deribland ytterligare två runstenar, den ena ck blott ett fragment. Af mig jemte sekretearen i Dalarnes lornminnesförening, hr Valdenar Lundberg, äro således under de sista 10 ren icke mindre än 23 icke förut bekanta runfetfier fonna inom Södertörn. Jag lyckades nu eda helå itiekriften i Tunastenen (Sv. Runurk. o 14). — Bland sällsamma fornsaker, som på ten öfverkommes, är ef idetnärmaste hel gla uta, bestående af 18 mindre och med bly hop: ogade glasbitar med inbrända bjärta färger och illsammans föreställande, enligt inskrift is. k. nunkstil, sanetus Laurentius. — Några ringmuar uppmättes och aftecknades. . I början af Juni månad fortsattes forskninvälhe i morra delen af Stockholms län. Skörden stef der, jemte mycket annat, fyra förut okända unstenar, hvaraf en, ehuru blott ett större fragnent, är af synnerlig mäörkvärdighet. Tvenne ipdra hade under våren blifvit krossade. — En nängd stenverktyg öfverkommos, äfvensom delar vf en rustning, fonne i en grafhög. Här egnales, liksom annorstädles under sommaren, mycsen tid åt uppfattande af gamla folkmelodier, ter jag hade mig bekant att vitterhetsakadei icke eger någon som sjelf kan uppeckna sådana t). ån nära åttioirig gubbe Vallentuna berättade en hel hop sägner om en vid namn Järnbagge, hvi.ken med sina fem sö: rer fordom skulle illa huserat i trakten, men p istohe vändt om och blifvit en ifrig botgörare. Bedraget jag mig icke, så är här frågan om insen mer och inget mindre än hjelten i ortens alrika ronurkunder, Jarigbanke, (? furstegväsaren) sjelf. — Det blefve för vidlyftigt att föräla, hvad jag norr ut ilänet mot Norrtelge och regrund uttättade. Hos en gammal klockare verkoms en notbok, innehållande polskor och undra folkdansar, som börjat skrilvas redan 1665. skärgården upptecknades flera märkliga ord och talesätt, äfvensom åtskilliga för det mesta adade kiströr der besågos. Jag kunde undex vistelsen å orten icke underlåta att ännu en gång bese den först af mig bekantgjorda Såstads runstenen — den ende i behåll varande, å hvilken ferusalem nämnes, Redan för fyra år sedan nämndes att han borde omgärdas. Med bedröfvelse fann jag nu att stenen ändtligen tagit märkbar skada. — Likaså den väldige, ovärderlige älna stenen i Skånila socken. Flyttad från sin rätta plats, har han blifvit skamligt stympad och å baksidan (pu gjord till framsida!) förs sedd med en modern inskrift af underordnad? innehåll. Så vårdas våra dyrbara fornlemningar nu. De femtio runstenar, dem jag hade att under sommaren granska och afrita, för att sedermera utgifvas, befunno sig till största delen i Lagunda och Hagunda härader af Upsala län. Det nu utkomna tredje häftet af Runurkunderna, hvaraf 50, eller rättare 57 exemplar lemnats till staten, visar i hvad skick alltför många af stenarne befinna sig. Tvenne krossades nästan under mina ögon. För upptäckten af en förut icke kärd (Runurkund n:o 104) har jag att tacka br hofpredikanten Afzelius. — Det faller af sig sjelft, att ortens öfriga talrika mintiesmärken granskades och afritades. Märkvärdigast bland dem förekom mig en aflång stensättning af 25 alnars längd och fer alnars bredd, med spår efter ut byggnad midt på östra sidan. Stensättningen är nu mer öppen och i sanden å botten inuti funnos obrända ben. Fornlemningen heter Götgrafven. Ister om Hjelstads kyrka, å en ans-nlig höjd, fanns en lika märkvärdig fornlemning, bestående af en på tre underliggare hvilande fyrkantig och flat stenhäll med flera runda hål. Derinvid är i en berghäll, hvarpå sten sättningen står, ett hugget tresidigt hål, soni sällan eller aldrig lärer sakna vatten. Fornlemningsplatserna vester om Fröslunda kyrka (un ter sista året mycket skadade), i Längthora, er och Balingstad granskades och vppmäte tes under tre veckors tid, hvarefter jag be gaf mig till Westmanland, der till en början mina för flera år sedan började afritningar af hvalfmålningarna i Thortuna kyrka fulländades. Om min verksamhet föröfrigt i Westmanland har jag förut meddelat ett och annat såsom om de kliga bronsfynden i Snefringe härad. Upptäckten af det fordna Davidsklostrets läge i Munktorps sbeken tillhör hr W. Lundberg, som under våren äfven med stor skicklighet uppmätt och afritat samtliga kyrkroimernai Sigtuna. — Länge och förgäfves söktes två runstenar vid Långby och Furby i Balunda socken, hvilka omtalas af äldre författare. Anledningar tll deras återfinnande framdeles gåfvos likväl. Runstenen vid Avundahögen (Baut. 242) är för icke länge sedan återrest. Minnesmärken i tio socknar granskades. Många fornsaker öfverkommos. Sägner och sånger upptecknades. Samlingen af garla gåtor öktes betydligt; den uppgår nu till 500. I Bro socken ficks en hel samling fornsaker, deribland några icke förr sedda, såsom en i en grafhög funnen mycket liten bjällra af brons med åristade prydnader, sannolikt buren å något klär desplagg. ls Från Arboga togs vägen till Nerike, der en mingd minnesmärken i åtskilliga socknar granskades, och hvars saratliga runstenar — med un dantag af ett enda fragment — undersöktes och afkalkerades. Alla dessa runinskrifter funnos ika från allmängjorda uppteckninbetydligt af gar. Märkvärdigast är Asby-inskriften 1 Mellösa socken. Antagna ordet thruthin (drotten) å Lungersten (L. 1025), hvarmed spräkforskare länge svängt sig, måste vika för bruthur, efter hvilket ord följer (innanför slingan) ett af alla förbisedt sin ä). — Om här gjorda fynd af forn: saker är annorstädes taladt. Skeppet, hvari Lungerstenen står, är nyligen mycket skadadt. Under några dagars uppehåll i en trakt af Östergötland, egentligen för att taga närmare reda på en redan 1667 omständligt beskrifven skeppsättning — besågos och afmättes flera minnesmärken, af hvilka några funnos helt nyligen skadade, och det oaktadt trakten icke långt förut haft besök af en antiqvarinus, hvilken dock näp2) En svensk Fornsångförening, med både musikaliskt och litterärt syfte är på väg att bildas. Förslag till stadgar är uppgjordt och ledamöter hafva redan anmält sig från landsorten. z4) Men äfven de gamle kunde läsa runska. Samtliga de nya utredningarna af inskriften å Fjuckebystenen (Ups. 1858) finnas -med undantag kanske af en enda — redan hos Bure, Celsius, Broocman m. fl., en eller två hos hvarje. oa mes lig; han skulle med bekymmer hafva tänkt nå de allvarsamma svåricheter. för hvilka