Aftonbladet – 17 januari 1863, sida 2

ständiga omkastningar, utan cn ekymt af medvetande, från yrsel till dvala. Låt det ej skrämma er, om hennes sömn skulle komma alt räcka vida lävgre än hvad som är vanligt. Denna sömn är ett verksamnare läkemedel än något som jag kan gifva henne, och bör för ingen del störas. Allt hvad konsten härvidlag kan göra, är at! vårda henne med uppmärksam! het, stt tid efier anhan bibringa henne stimulerande medel och för gt afvakta hvad naturen verkar.? låste hon förblifva här? Finne; ingen lighet att flytta henne ti l ett bättre hem?? Nej, för närvarande är detta alldeles Hon har, com jag hört, redan blif, och hennes tillstånd är derigenom bestämdt förvärradt. Afven om hon blir hättre, om hon skulle återfå sitt medvetande, så blefve dt ett farlict experiment att.så snart rubba hennes hvila; den ringaste sinnesrörelse eller sräckelse kan mediöra döden. Ni måste söka göra denna sjukplats så god som det är möjligt. Värdinnan har fått mina ordres och jag skall skicka en pålidig sköterska till hennes bistånd. Ingenting vidare ä satt göra. Så till vida, som man kan säga att hennes lif beror ar mensk lig hjelp, så ligger det nu Jika mycket I edra händer sora i mina. Allt beror på den vård som hon, under er tillsyn, erhåller i deita hus.? Med dessa ord till afsked steg han upp och lemnade rummet. Di Kirke blifvit allena steg han upp, knackade helt sakta på dörren till sjukrummet och bad värdinnan komma ut för att han skulle få tala vid henne. Han var vida lognare, vida mer bestämd och sig lik efter siit samtal med läkaren än törut. En man, som lefvat i den samhällslifvets konstlade luft, hvilken denne man aldrig hade inandats, skulle utan tvifvel erfarit en plågsam känsla vid tanken på den verldsliga sidan af den belägenhet, hvari ban hade kommit, eå ny och så besynner