Aftonbladet – 14 januari 1863, sida 3

En tidsbild från år 1672. Det är egentligen blott ett gammalt ?kongl. rådskammarprotokoll?, men äfven protokoller kunna hafva sitt stora intresse och det ifrågavarande förenar med det pikanta af en god komedi det lärorika och uppbyggliga af en ?moraliserande historia?. Det är en tidsskildring, satt i dialog, och den gifver oss sålunda bilden helt dramatisk och omedelbart slående, ut.n alla dessa vanliga omsvep och afledande räsonnementer af en mer eller mindre intresserad utläggare; vi skola för vår del ej heller med mänga enskilda reflexioner störa det i och för sig tillfyllestgörande intrycket af denna bild, vi vilja endast förutskicka några allmänna betraktelser för att behörigen sä ta läsaren in i situationen. Det gick under 1670 talet en ganska märklig sjuka öfver hela Norden. Det var icke esten, den infann sig först 1710, det var — angsjukan. Den kom från Frankrike, från Ludvig d. 14:des hof, tillika med hela denna nya nerfaffektion: etikett-ömtåligheten, och den fann ej blott ett öppet fält för sig i Danmark, utan äfven hos oss en villi-j gare jordmån, än man kanske skulle tänka sig om ett land med så gamla ochingrodda fria soldatvanor. Hos våra vänner danskarna hade den honette ambition? redan tidigt utvecklat sig till någonting doktrinärt, om den än icke precist ännu antagit formerna af ett system, och man känner hur det redan i slutet af 1500-talet förekom derstädes exempel på att domstolarne måste afgöra mellan parler, som med raseri lågo i håret på hvarandra på grund af olika meningar om hvad plats den ena eller andra rätteligen borde innehafva på kyrkgolfvet, (man har bland annat eig bekant en dylik process vid Wiborgs Landsting 1572.) Denna jalousi om förnämsta platsen i kyrkan synes hafva varit ytterst allmän på landsbygden (i Norge på Gran byggde tvenne systrar hvar sin kyrka emedan den enas höghet och den andras höghet, liksom Gustaf Wasas och prelatens, icke kunde rymmas under ett och samma tak), men den sträckte sig äfven upp till samhällets höjder, sålunda att konung Fredrik d. 3 år 1662 genom en särskild ?anordning? måste bestämma en gång för alla om stolplatserna i slottskyrkan för de aldra högsta embetsmännen, hvilka eljest riskerade att komma i gräl i sjelfva guds hus, liksom det berättas om en prost och en rektor i Odense, hvilka till och med passade på att gå till nattvarden samma dag enkom för att vid altaret få knuffas med hvarandra; i första stolen skulle alltså enligt 1662 års anordning sitta premiermini stern Rantzow, fältherren Schack och riksskattmästaren, i den andra kansleren, riks-, amiralen, samt herrar Urne och Trolle, 0. 8. v. På landet funno sig kyrkoherdarne här och der slutligen nödsakade att med höga öfverhetens bifall? sjelfva utfärda kyrkostolsreglementen?, sedan det stundom hade inträffat att ett par bondpigor råkat i öppet slagsmål med hvarandra för högsätets? skull. och sålunda tillställt inne ikyrkan under brinnande gudsijenst den rysligaste skandal. : Den nya adel, som i Danmark växte up under Kristian V, var, såsom alltid är fallet med uppkomlingar, så mycket mera mån om sina yttre företrädesrättigheter, som den ännu sakn.de mycket af den äldre, genom 1660 års omhvälfning krossade aristokratiens verkliga öfverteg i staten. För dessa nybakade grefvar och baroner blef rangen en affär af hög