Aftonbladet – 14 januari 1863, sida 2

ras sammanblandning med hvarandra för-; hindrar hvarje noggrannare särskiljande derma I emellan. I sjelfva verket är deticke heller representantens uppgilt att vara målsman: för skilda klassers, utan för allas intressen, och med ant de deraf återstår ingen annan gruod act vid representationens ombildning följa än den af samfälda vel. : På dem st sig ock det förslag till ändring i nuvarande representati 2, som jag bar att i underdånighet underställa BE. K. M:ts godkännande, och för hvars öfriga: väsentligaste grunder, såvidt de äro nya, det torde tillåtas mig att nu i korthet re-. dogöra. I Utgående från den grundsats, att en na-; ionalrepresentalions nödvändigaste egenskap är att vara ett sonnt uttryck af tänkesättet hos majoriteten af den politiskt tänkande. delen at nationen, men alt defta tänkesätt! med alla sina vexlingar, icka bör hafva makt att göra sig gällande förrn visshet vunnits, alt det utgör majoritetens öfver-: lagda och varaktiga tanke; samt atten lagstiltande församling, liksom hvarje annan; mensklig makt, behöfver vid sin sida en jemnlike för att icke, förr eller sednare, ur-arta till ett envälde, som sätter sin egen maktfullkomlighet framför sanningens och rättvisans, afser förslaget att å ena sidan från valrätt till representanter icke utesluta andra oförvitliga medborgare än dem, hos hvilka något politiskt intresse icke kan för utsättas, samt att åt flertalet af de väljande lemna den afgörande öfvervigten, men att å andra sidan, i likhet med hvad som allmännast erkännes lämpligt, fördela topresentationen i två kamrar, på ett sätt, som: på samma gång förekommer förhastade be slut och betryggar det beståendes rätt. För att gifva dessa kamrar fsinsemellan lika inre styrka, hvilket är ett väsentligt vilkor för vinnandet af det med tvåkam marsystemet afzedda ändamål, och för att undvika, det båda kamrarne skulle redan till följd af sitt ursprung komma till hvarandra i en fiendtlig ställniog, som kunde blifva vådlig för samhällsordningen, utgå, enligt förslaget, begge kamrarne från hela olket, under det en nödig karaktersskilnad emellan kamrarne blifvit sökt genom stadHH i gande ef olika förfaringssätt för hvardera kammarens bildande. Så utses ledamöterna till den ena kamj maren för längre tid än till den andra, hvarjemte för den förstnäronda en mognare ålder och ekonomiskt oberoende ställning öro stadgade sisom valbarhetsvilkor. I denna kammare beräknas hvarje ledamots nioåriga tjenstgöringsfid från den deg klan blifvit I vald, hvarmed afses att, efter kammarens första tillsättning, aldrig val i massa, utan endast enstaka kompletteringar skola, till följd af ledamöters afgång å olika tider, ; komma att ega rum, såframt ej konungen I förordnar om nya val, Här kan således påräknas en ständig kontinuitet; hvaremot den andra kammaren hvart tredje år helt och I hållet förnyas för att alltid blifva ett uttryck af den rådande opinionen. Den vä; sentlig gaste skil eden består dock deruti, att ; den första kammaren utses, med valfrihet inom hela riket, förmedelst dels landstingen och dels de största städernas stadsfullmäktige, hvilka åter tillsättas ef kommunerna I medlemmar genom omröstning efter skattegrund, under det den andra kammaren välfe mera omedelbart of inskränktare valI kretsar, med valfriheten bunden inom kretsen och med tillerkännande af lika röst åt hvarje väljande. Den talrikare, mera omedelbart valda j kammaren, som i förslaget benämnes den Andra, utgöres af särskilda representanter från landet och från städerna. Detta åtskiljande, som icke bör motiveras af stridiga intressen emellan land och stad, torde ega giltig grund i den olikartade organisationen al hvarderas kommunala förhållanden, förvaltning och lagskipning med mera. Samma ätskilnad förekommer ock ;1 landstingen och i de flesta förslag till I national. representationens ombildning, som vunnit något allmännare bifall. Vid öf;vergången från en ståndsrepresentation till ena författniog, enligt hvilken, om I de gamla ståndstraditionerna skulle fortfarande göra sig gällande, ett af de fordna riksstånden egde ett öfvervägande inflytande I på valens utgång, är det måbända ock af praktisk omtanke påkoiledt att försäkra ett antal platser åt dem, som icke tillhöra nämnde stånd. I afseende å ontalsförbållandet emellan landets och städernas representanter är antagen enahanda gruud som följts vid landstingens bildande, så att enligt geln en folkmängd af 20,000 på landet 10.000 i stad skulle berättiga att till kammare sända cn representant. Efter det sätt, som för valdistrikternas ordnande är föreslaget, och enligt hvilket hvarje domsaga på landet utgör ett distrikt, derest ej dess folkmängd öfverstiger 20 000, och de mindre städerna sammanföras i valkretsar, såvidt ske kan länsvis, skulle, med afseende på nuvarsode folkmängdsförhållanden, komma att utses omkring 130 representanter för landet och 50 för städerna. Då det för sambällsordningens lugn kan vara vigtigt att valrätten inskränkes till personer ar sådana lefnadsförhållanden, som kunna anses lemna någon håg och tid öfriga för ett sjelfständigt deltagande i det politiska lifvet, men detta icke lärer kunna ske elter några fullt tillfredsställande och allmängiltiga grunder, hafva begränsningarne synts 2 känn ränna LÅ få RR ket mAh