Aftonbladet – 13 januari 1863, sida 3

Handeisudmngens sida. iragan är onekligen cen fråga för dagen och vi återgifva derföre här såväl insändarens skrifvelse som Handelstidningens gcenmäle. Insändaren skrifver: Denna fråga måste nölvändigt tränga sig på en opartisk läsare, då han ser med hvilken begärlighet tidningarne i allmänhet beg hvarje tillfälle att nedsvärta presteståndet.. Aro presterna i wIlmänhet föraktligare i sitt uppförande I. än andra samhällsl!asser? Hafva de mindre fosterlandskärlek, min!re rediarhet, mindre samvetsgrannhet än andra medborgare? Utmärka de sig framför andra genom flärd, yppighet, lältsinne och fåfänga? Hafva de framför andra gjort sig kända för grofva laster. såsom dryckenskap, otukt, oärlighet, våldsamhet, 0. 8. V.? Takttaga andra embetsmän, såsom domare, läkare, militärer; iakttagr borgare och bönder ett i allmänhet aktningsvärdare uppförande än presterna? Insändaren tror det icke; tv fastän äfven bland presterna finnas klandervärda med-: lemmar, torde de likväl i det hela ej vara sämre än andra. Och om man särskildt jemför presterna vid riksdagen med de öfriga stånden, i hvad af seende äro de sämre? Aro dessa s. k. prelaterna Reuterdahl, Bring, Annerstedt, Runderen och I hvad de heta, mindre upplysta. kunniga, red1: bara, fosterlandsälskande, än hrr Björck, Schwan, I. Muren, Heurlin, Mengel o. s. v.? Äfven detta l betviflar insändaren. Men icke för thy hörer det till den vanliga jargonen i tidningarne, att de förra begrinas såsom okunniga och ocfterrättliga, medan de selnare upphöjas till skyarne. Annars brukar man vanligen respektera : en annans öfvertygelse; men presternas tal och handlingar framställas deremot såsom bevis på antingen dumhet eller oärlighet. : Det måste finnas någon särskild orsak till det presthat, om sålunda uppenbarar sig i tidnin-! garne.nsändaren tror ock att detta hat ickelj: är så mycket riktadt mot presterna personligen, som mot den lära, hvilken de predika. Det är, läran om synd och nåd som är så mot: judande j, för hrr tidningsskrifvare. Och likväl är det just denna lära som har omskapat verlden; denna : samma lära predikades af Kristus och hans apostlar; för samma lära hafva tusentals mar-: tyrer utgjutit sitt blod; samma lära, renad från i enskliga tillsatser, har åter blifvit framdragen af Euther och andra fromma predikanter intill våra dagar. Men nu börja många anse denna löra gammalmodig. Det var egentligen Aftonbladet som på 1820 talet började från Tyskland inkolpor-: tera Stranssiska åsigter, och i dess fotspår hafva, sedan tidningarne i allmänhet vandrat. Nu gäl-1. ler det att draga ned Kristus till en blott men-? niska, och deremot upphöja syndiga menniskor: till gudar; med ett ot! att vända upp och ned! på hela bibelns lära. Den nya tidens profeter, : en Boström, Ljungberg, Cramer, Lilja, Selan-: der, V. R., Haliin m. fl. gälla i mångas tanka mer än Kristus och hans apostlar. De kallas ! upplysningens och sanningens målsmän, medan Kristi lära kallasvobskurantism. S Om nu presterna, i stället för att predika den It I j f i t r l 1 gammalmodiga läran, vile förkunna det nya ljuset, vilte förneka Kristi. gudom och bibelns gudomliga ursprung, ville nedrifva den kristliga tron och predika en ytlig sedelära i stället, så tror instiindaren bestämdt, att tidningsskrifvarne snart skulle försona sig med presterna och erkänna dem vara hvarken bättre eller sämre än annat fotk. Men så länge presterna icke vilja öfvergifva den gamla trostäran, torde väl presthatet komma att fortfara, och presterna få väl underkasta sig det. Emellertid vore önskligt att striden i tidningarne kunde föras om sak, utan att! personerna deruti förmycket inblandades. Detjs vore godt om man kunde komma derhän, att er1; känna äfven has presterna ett samvete och en 4 öfvertygelse. Då skulle de visserligen sörja öfver den nya tidens förvända rikwing, men per-1 on igen icke hafva någonting att b klaga sig ) öfver. 1 Ett alldeles färskt bevis på tidningssrifvarnes j 1 I t I f sinnesstämning: mot presterna framstår vid det ryktbara skamliga uppträdet i bondeståndet. Det är nemligen märkligt att se huru ingen tidning mer än Wäktaren, icke en gång Handelstidningen, som annars brukar vara opartisk, haft någonting att dervid anmärka, då det nu gillde presterna; hvaremot man kan vara viss på att!f ett dylikt utfall. mot t.ex borgareståndet ickel, fått aflöpa utan sin välförtjenta nöpet. a då —Mm Handelstidaingen yttrar med anledning : häraf: ; q Hvarföre anfaller man presterna, frågar!, ins.. Hafva de i sitt lefverne visat sig sämre j äg andra? Aro de sämre losterlandsvänner ete. — Frågan smakar temligen mycket af fariseism.. Åfven fariseerna voro i sitt ief I. verne bättre, icac sämre än de ?publikanerj, och syndare?. Och likväl var det till demj, den stränga domen ljöd: I hoggormars afle föda? 0. 8. v. Ilvarföre voro de då före-j. mäl för dessa anfol? a Hade fariseerna sjelfva fåit. besvara denl, frågan, så bade svaret sannolikt blitvit myc-? ket lika den förklaring insändaren afgitveri. till nuvarande bedröfliga förhållanden, eller ; S ! ! att anfallet afeåg ej personerna, utan den gamla lagen?, hvars bud man numera ej ville veta af, utan hvarifrån en tyg ellös tidsanda ville frigöra sig 0. 8. v. Sådont hade helt visst den tidens fariseers svar blifvit, men numera finner an att denna förklaring hade varit ogiltig. t Hvad var det då som drog öfver dem dessa omdömen, hvilkas rättvisa ins. ej lärer vilja jäfva? — Vi behölva blott nämna nägra af deras mest fromstående lyten, nemligen maktlystnud, egenräutfärdighet, olför dragsamhet, formalism, enspräksfullhet m. fl De ville berrska öfver folket, uppbära tionde och påläzga mångfaldiga bördor, under det de ej ville veta of nåzon börda för sig sjelfva. De prisode sig lyckliga, som icke gjort sig hemfallna till grofva laster, såsom dryckenskap, otukt, oärlighet, våldsam; het? o. s. v. De höllo hårdt på alla gamla i: ; 18 stadgar, hvaribland synnerligen subbetshelgden, förglömmande att sabbaten var till för menniskans skull, ej tvärtom. De fordrade att sitta främst i synagogorna och helsas vördnadsfullt af folket. De höllo körlet rent utvärtes, men voro invändigt fulla af alle handa orenligbet. : Månne icke en likpande förklaring ligger närmare tillhands i fråga om de s. k. 7unfallen? på vår tids prester, än den, som insändaren funnit. För vår del tro vi att så är förhållandet. Det är icke nog med ult presterna ej äro, i fråga om det yttre Ilefvernet, sänne än andra menniskor. . Deras kall fordrar af dem ett sinnelag, som ej får vura behäftadt medi ofvannämnda farisetiska lyten, utan faster uppfyldt af kärleksfulihet, försonlighet, öd mjukbet, sjeliuppoffring, mildhet i omdömen m. m., såvida de icke skola råka i