Aftonbladet – 9 januari 1863, sida 2

— Samme korrespondent till Saäll-Posten, från hvilken vi n lånet en skildring af Skanör, ger i fortsättningen af sitt brefföljonde intressanta berättelse om folkbildnincens framsteg i Skåne: Huru lärorikt detta besök i ödemarken än varit, vände vi likväl utan saknad ryggen åt den, och närmade oss med glädje den civiliserade verlden, dervid genomplöjande ett ?v, mils sandhaf, hvarefter det af Nicolovius beskrifna bördiga härad mötte, som icke eger andra röjder än ättckullar. Bondgårdarne, som för icke länge sedan i hela Skåne oftast voro koreverks-lerhus, byggda i fyrkant med rum för kreatur och menniskor under samma tak, äro nu till det mesta, åtminstone i Skytts härad, sprängda och i s let uppförda af tegel eller af tegel med korsverk, boningshusen för sig och uthusen för sig, de förra ofta omgifna af vackra trädgårdsanläggningar. Dessa bondgår se ut som små herresäten. och äro det också i mer än en mening. Med 109 å 150 tunnland odlad jord — och sådana possessioner höra här icke till undantagen — är första vilkoret gilvet för en medelhögre existens. Andra vilkoret, bildning och derpå grundad förmåga att verksamt deltaga i allmänna angelägenheter, blir i dessa orter med hvar dag alltmera målet för allas stratvanden. Detta positiva och allena fruktbringande ä damål har under århundraden af en längt drifven centralisation varit undanskymdt af det negativa mål, ordningens upprätthållande, för hvilket centralisationens handhafvare nästan uteslutande arbetat, medeller omedvetet, i sednare fallet oftast uti de allrabästa, ehuru stundom enfaldigaste förmyndareafsigter. När vår egen historia en gång blir skrifven, skall man, bland mycket annat, förvånas öfver att Sverges ovanligt begåfvade befolkning kunnat vara så vilje isynnerhet på landsbygden, att den t. ex. låtit drifva sig rotev till den Heliga Nattvarden, att den sjelf bekostat spögubbe att väcka en och annan efter veckans ansträngande göremål i kyrkan inslumrad m. m. Men det lämpar sig icke för en korrespondensartikel att utföra detta ämne. Endast antydningsvis, såsom ofvan må tilläggas, att för icke så många årtionden sedan allmogen just i den trakt af Skåne, hvarom fråga nu är. temligen allmänt kallades: Länsmannens underhatvande. Emellertid har ett dylikt samhällsskick småningom blifvit upplöst och numera öfverallt gifvit vika för samhällsbildningar med naturfi rot och kärna. Den som icke sett Skåne — vi mena Malmöhus län, ty Christianstads känna vi icke — på de sednaste 20 åren, saknar ord att uttrycka sin glada förvåning öfver de båda stora och mångsidiga eröfringar kulturen gjort. Luggude härad, med sin måhända lNifligare befolkning, har högskolor (högre folkskolor) i trenne angränsande församlingar, Höganis, Allerum och Kattarp, och deltagandet för fo!kbildningen är i Iönnebergs, Oxie, Skytts och Wemmenhögs m. fl. härader allmänt, varmt och allvarligt; hvilket snart, såsom vi med säk het tro oss veta, kommer att uppenbara anstalter, egnade att för bildningens mål verksamt intressera alla åldrar, samt göra de större och mindre kommunerna till sjelfmedvetna enheter, till uppfostrande länkar 1 den kedja, hvi ken sammanbinder de små fäderneslanden, ed a SRA