Aftonbladet – 9 januari 1863, sida 2

Jeg är öfvertygad om attni skall deltaga i min pedrölvelse, då jag i få ord säger er att miss Vanstore har afslagit mitt anbud. Det är möjligt alt min fåfänga har förvillat mig, men jag bekänner att jag vän. tade mig en annan utgång. Det kan visst hända avt min fåfänga änau vilseleder mig, ty till er och i bemlighet törs: jag säga att jag tror miss Vanstone med sorg gaf mig nej. Det skäl hon anförde fr detta beslut, utan tvifvel afgörande, enligt hennes Åsigter, syntes mig ej då, och synes mig ej heller nu vara antagligt. Hon talade så innerligt vänligt och mildt med mig, men förklarade tillika bestämdt att hennes Sfamiljolyckor ej gåtvo henne något annat val, öfverensstämmande med hederns bud än att sjell tänka på min välförd, då jog icke hade gjort det, och derföre a log hon tacksamt mitt tillbud. Hon ver så häftigt upprörd attjag ej vidare vågade yttra några bö till förmån för mig, såsom jag ennars säkert skuil: hafva gjort. Vid mitt första försök att vidröra det hinder hon uppgaf, bönföll hon att jag skulle skona henre och lemnade hastigt rummet, Jag vet ännu ej om hon med rfomiljolyckor?t sora hafva satt detta oöfvervinnebea binder emellan oss, menar den olycke, för Lvil:en hennes föräldrar allena hafva skuld, eller det beslagansvärda ödet att ega en sådan qvinna som mrs Noel Vanetone till syster. I hvilketlera som helst af dessa fell, kan jag icke anse det vara bindande. Kun ingentiag göras? Finns intet hopp? Förlåt n att ng gör dessa frågor. Jag kan ej uthärda detta felslagna hop op. Hvarken hon, ellev pi, eller någon niska mera än Jag sjelf, ve hura högt g älskar henne. Alltid er tillgi George Bartram. sc