Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 3

UTRINKNS. FINLAND. N För ett par veckor sedan omtelade tid ningen Hämäläinen, att Finlands prokurator. d. v. s. högste vårdaren af dess lagar, an :läodt till Tawastehus och att hans resa dif stod i sammanhang med några cordningar på orten. Bednare har man, såväl i Hämäämnen som i den helsingforska pressen, sell i yiterligsre anspelningar; man har kommit långt, alt besöket varit förenledt af oordningar inom Tawastehus fängelseoch kor rektionsinrättniog. Dessa rykten halva, säger Helsingfors Dagblad, i dess n:o 300, ingalunda varit hedrande för den finska embetsmannens kända ärlighet; dessarykten haf a upprört samhället i hög gradt. I samma tidning n:r 301 läses följande: Helsingfors den 29 December. Till redaktionen af Helsingfors Dagblad ! Ekonomi... skandal... missgerningsbalken .. Rykten om händelser i landsorten hafva gjort, att man under sednaste tider fått anledning att anställa reflexioner i ungefärligen ofvanstående tankeserie. och att närmare begrunda huru olika samma saker betraktas och behandlas i de olika lagren af samhället. En hvar af våra läsare känner, hvilket begrepp man i allmänhet fäster vid ordet ekonomi, der ordet rätt fattas. Men det lär icke vara allom bekant, alt såmma ord någongång äfven får skyla och beteckna en högst tvetydig industri, hvilken här och hvar utbildat sig gana skickligt på grund af våra bristfälliga sams ! itutioner och en slapp moral. Så hör man mången såsom Joflig ekonomi betrakta och benimna, om en chef för en militärtrupp, ett embetsverk, ett fängelse m. m. samlar sig förmögenhet af de för hans resp. verks underhåll beräknade årsanslagen, med hvilka han — i samråd med några förtrogna — lofligen så konomiserar, att en god del af anslaget kan, ället för att användas för uppgilvet ändamål, eller reserveras åt staten, delas vederböran le emellan efter lämplig proportionsräkning. Men huru? — lär någon tänka — äro då dessa anslag så rundligt tilltagna, att af blotta öfverskotten rikedomar kunna samlas? staten knusslar således icke med sina anslag? Hurua nu anslagen i sjelfva verket fås att räcka till för både det ena och det andra, derom kunna väl endast de lofliga ekonomerna sjelfva lemna fall utredning; vi kunna här endast antyda på några allmännare kända metoder. En inrättning t. ex. uppgifves hafva behof af och konsumera 1000 famnar ved om året, men får lof att i verkligheten nia sig med 500 famnar. Auktionspriset för de återstående 500 famnarne delas emellan vederbörande, och räknas detta till — loflig ekonomi! Ett annat sätt: om personslen, på hvilken man är satt i tillfälle att experimentera, borde en hvar dagligen erhålla 7 kop. och man ger dem t. ex. 6 kop. samt förstår att på lämpligt vis tysta munnen på den missnöjde, om nägon sådan funnes, så är äfven detta — loflig ekonomill... Att anföra flera sätt förbjuder utrymmet, och såsom sagdt, mllständig upplysning i sättet att på detta lofliga sätt ekonomisera kan vinnas endast af ekonomerna sjelfva: — om den kan vinnas! Och hvarföre skulle denna upplysning af dem då icke stå att vin-: nas? Jo, svårigheten består deri, att dessa ekonomer ändå icke lära vara så alldeles ense med sitt samvete om huruvida allt detta är så rätt gjordt. Man hemlighåller derföre sin industri — sin Cekonomit .. Och här komma vi till den vidriga och våd-. liga sidan af denna Yekonomi. Det rättskänslan hos den aktningsvärde medborgaren sårande besticker sig i dessa statsekonomers sätt att, under sken ar rätt, skörda neslig winning på beDOE