Aftonbladet – 5 januari 1863, sida 2

gjorde först ett försök med byrån. Det! föreföll henne troligast att den skulle vara! ett förvariogsrum för vigtiga papper. Tre af nycklarne gingo väl in i låset, men ingendera förmådde öppna det. Byrån var oantastel Hoa lemnade der och dröjde ett ögonblick för att putsa ljuset innan bon vände sin ur ppmärksamhet till skrifbordet. Men just i det ögonblick då hon lyfte sin hand till ljuset hörde hon tystnaden i bankettsalen genombäfvas af ett darrande Jjud, svagt och åter öfvergående, likt vindens aflägsna hvinande. Var det ekjutdörren som hade blifvit rörd? Åt hvilket båll hade den flyttats? Hade en obekant hand skjatit den ännu djupare in i sitt rum i muren, eller åter tillslutit den fast och säkert? Fasan af att under hela natten vara utestävgd fråa allt Hifi deta hus makt, var starkare hos henno är kelsen för att gå ut i baonketlsalen och der se sig omkring. Med vild hast rusade hon på dörren. Den hade tyst fallit igen efter henne då hon kom in, men var ej stängd. Hon sköt upp den och blickade ut i salen. Den syn, som der mötte hennes ögon, ogjorde henne stel och orörlig af fasa. Invid det första fönstret från salongen och fullt belyst af skenet derifrån, såg hon en ensam gestalt stå alideles orörlig i mäånljuset. Medan hon ännu stirrade ditåt försvann Gen hastigt. Följande ögonblick såg Bon den åter på nästa punkt af gollvet, der månen kastade rna strålar, nu försvann den, nu stod den på den tredje månbelysta platsen, nu var den borta, den syntes nu framför fjerde lönsiret. På detta vis närmade den sig, stund efter stund än hemligh ullt gömd i skuggan, än hastigt åler synlig iljuset ända tills den hunnit fram till den femte och si