Aftonbladet – 3 januari 1863, sida 2

har till författare tidningens hulvudredaktör, yttras rörande det sätt hvarpå det nu i de. respektive riksstånden är sörjdt för tidningsreferenternas beqvämlighet: Tidningsreferenternas platser inom riksstånden hafva ge varit öfverklagade H å rne. der kommande och gående alt mma något buller, hafva referenterna rik ombu en nedanföre, med ryggarne vända åt sig, till följd hvaraf ljudet af de talandes ord i mer eller mindre mån alltid förklinga i motsatt riktning. Eftermiddagarse, då ljns tändas, sakna referenterna dessutom tillräcklig belysning. Under sådana förhållanden tär det icke tidningarnes fel, i fall referaterna någon gårg skulle blifva ofullständiga eller felaktiga. Betänker man emellertid att det är genom tidningarne, som den större allmänheten erhåller kännedom om riksdagsförhandlingarne, att det är tidningarne. som i sina spalter sammanföra de fyra riksstånden till, så vidt det föröfrigt låter sig göra, ett helt, samt sålunda möjlig en förenad, allmän öfverblick; så bjuda oförnekligen många både intressen och pligter en skyndsam och nöjaktig förändring i förevarande oefterriättlighet. Som läsaren redan torde hafva sig bekant, har bondeståndet föregått med ett godi exempe medelst vidtagandet af erforderliga ätg thy fall. Inom borgareståndet har, om icke offenthgt, dock enskilda samspråk i enahanda fall egt rum, i sammanhang likväl hvarmed fråga uppstått att borttaga de gamla bänkarne och ersätta dem med fåtöljer. Som förhållandena nu äro, hafva referenterna sällan eller alldrig tillfälle att se representanterna i ansigtet — utan från ryggen och nac ken. Såsom en löjlig tillämpning härtill, i fade häromdagen, efter hvad som berättas, att en af borgareståndets representanter uppkom på en tidningsbyrå, der han igenkände en af reteterna samt vände sig till honom. På tidningsbyrån inträdde samtidigt en person, sem repretanten önskade göra bekantskap med, hvarfö han anmodade referenten att presentera sig. Denne tyckte sig väl igenkännua representantens röst — men visste ändå icke hvem han var — och förblef tvekande, då mannen helt kastigt kom att vända sig om, och han fick se honom i nacken, då han genast igenkände håret, och således förstod hvem han hade framför sig, hvadan han äfven uppfyllde hans önskan och verkställde presentationen. FNESTEREDE SKYTTAR