Aftonbladet – 31 december 1863, sida 3

Litografiskt Allehanda. Tredje årgången. 1863, häftet 1 2. Stockholm, 8. Flodins förlag. Svenskarnes öfverdrifna aktning för allt utländskt4, denna stående fras i våra flesta läroböcker i geografi, jäfvas icke af vår litteratur.. De mest specifikt franska, tyska m. m. obetydligheter, som i normala fall omöjligen kunna hafva något tilltalande för endra än fransmän, tyskar o. 8. v., kunna hos Öss öfversättas och erbjudas åt den större ullmänheten; och under det man i Frankrike oupphörligt hör Sverge förblandas med Schweiz, i London, som nyss skett, tager ett par mannekiner, föreställande etwt norskt bondpar, för Carl XV och hans drottnihg, samt 1 tyska lärdes arbeten som oftast hittar de sörsta g:lenskaper om vårt land 7), händer det icke sällan att vi om utlandet hafva långt rigtigare föreställningar, än7 som träffas hos medelklassen på ort och ställe. Det förefaller oss emellertid som om denna Söfverdrifna aktning nu vore stadd i en viss återgång; efter det storverk, vi nyss sett fuliändadt, borde naturenligt icke heller hvarjehanda symptomer till en stegrad ejelfkänsla uteblifva. Eller skulle vi verkligen, hvad litteraturen nu angår, börjat märka att hvarken den franska spriten, eller den tyska djupsinnigheter och gemytlig heten, icke ens det engelska väsendet, dock på längden fullt tillfredsställa oss? Det tyckes nästan så, om man jemnför den likgiltighet, hvarmed den bok köpande alimänheten b rjat bemöta äfven bättre utländsk litteratur, med den välvilja, hvarmed till och med medelmåttig svensk mottages. Utgifvaren af litografiskt Allehanda synes oss ganska riktigt halva lagt märke till tidens s) Man jemföre t. ex. hvad en man af sådant anseende som Berghaus (Schweden, Norwegen und Dänemark. Berlin 1857) säger om Bellmanskulten-i Sverge. Kändt är, huru sjelfve Schlosser börjar rasa, när han kommer in på vår historia.