glädje, som uppmuntran, och dessa känslor väste än mer då en annan älskvärd medlem af vårt konungahus, vär sin kär lek till allt godt och skönt, visade sitt de tagande för detta nya de Döfstummas Fridhem genom personliga besök och små gålvor till dess barn. Men så stor förbleflikväl disproportionen emellan hemmets tillgävgar och dess behof, hvilka sedbare tillväxte genom intagandet af ett par medellösa barn, att den moderliga vårdarinnan stundom var frestad att misströsta. Men än sen: gång måste hon fråga sig: Skall jag nödgas uppgifva mitt företag? Skola mina vänner verkligen få rätt emot mig?? Och det gjorde henne ondt att vännerna skulle; få rätt, ondt både för hennes egen och för den goda sakens skull. Ty att denna varp god och hon vuxen denna, det kände hon allt vissare. Barnen kommo efter hand, snart var dussinet föllt; och när hon såg omkring sig dessa döfstumma barn, såg dem lärvil: villiga, såg dem glada och lyckliga, såsom barn i moedershemmet då vaknade hos henne en känsla af modersfröjd och lefnadslust sådan hon ännu aldrig erfarit den. Förförsta gången i sitt lif kände Hon sig, midt under alla bekymmer, lycklig. .Om Jag?, sade hon till sig sjelf, ?skulle få lefva till dess jag fört dessa barn fram till Herrans Nattvard, då hade jag lefvat för något! Genom hvilka försakelser, hvilken kamp hon gick fram mot sitt mål, det vet Gud allena. Visste menniskor det, de skulle förundra sig, men ock n.ed glädje erkänna att Gud är mäktig i den svaga. I Juli månad 1860 trädde den lilla hemskolan för de döfstummai regeln ässigt ordnad verksamhet. Utom den moraliska utveckling som dess moderliga stiftarinna vinnlade sig om att bibringa barnen, riktade hon särskildt omsorg på deras undervisning och öfvande i skrifning, på det de så snart och så lätt som möjligt måtte kunna meddela us till personer som icke förstå teckensprået. Den 15 Oktober innevarande år erhöll mll Berglind af direktören för de blindas och döfstummas institut på Manilla O. E. Borg följande skriftliga intyg: ?Den förberedande undervisningsanstalt för döfstumma som mll Jeanette Berglind, biträdd af f. d. eleven vid härvarande institut för döfstumma och blinda artisten Frithiof Carlbom, inrättat i hufvudstaden, såsom väl behöflig i anseende till det stora antal sökande döfstumma, som icke kunna få inträde vid ofvannämda institut af brist på utrymme, har undertecknad tidtals besökt och får intyga att demoiselie Berglind jemte hennes biträde med skicklighet och samvetsgrann omsorg handledt och vårdat sina unga elever, hvarjemte jag äfven på det varmaste rekommenderar denna anstalt och dess nitiska ledare till hvarje menniskoväns omhuldande välvilja samt till behöfligt underetöd i deras sjelfuppoffrande mödosamma arbete.4 Detta vigtiga intyg skänktes J. Berglind i en vigtig stund, den nemligen då det mer än någonsin var fråga om Xvara celler icke varaX4 för hennes skola. Hitintills hade hon genom HA, M. drottningens ädelmodigt gifna bidrag, genom årsafgifteroa för några af barnen, samt en oväntad gåfva af 500 rdr från en menniskovän lyckats att betäcka den brist som orsakades af flera barns underhåll, för hvilka betalningen ej uppgår till trediedelen af hvad de kosta. Men nu ville det ej räcka till längre; hon måste göra skuld. Och likväl kunde hon ingen lön gifva utom kosthåll åt skolans lärare; för sig sjelf hade hon intet, icke en gång utsigt om en ljusare framtid. Tvungen att flytta. från den allt för trånga lägenhet som hon hittills hyrt vid Norrlandsgatanhade hon väl funnit en betydligt större och på allt vis önskansvärd, men äfven betydligt dyrare än den förra. Bordehon vär våga att taga. den, då allt ännu skolans utsigter voro så hopplösa? Var det ej. att fresta vår Herre? Försök i Guds namn! Sade till henne en varmbhjertad läkare. Flytta er skola i den större lokalen; fortfar med ert förtjenstfulla verk. Det kan omöjligt vara, att det i vårt samhälle skall felas er medel att gå i land dermed!4 Uppmuntrad af dessa ord flyttade J. Berglind med sin döfetumma skola till det nya, vackra hemmet i huset n:r 25 vid Gråbergsgatan; och med direktör Borgs intyg i sin hand, och ännu ett annat ur den förtjenstfulla tids.riften Läsning för hemmet vände sig skolans stödjande vän till regeribgen, anhöll om och erhöll äfven genast medel till undanrödjände af de närmast tryckande bekymren. Den summa af 1000 rdr som af regeringen beviljades J. Berglind vari detta ögonblick en stör välgerning. Klart är likväl at, då den itåkade skulden af 6 å 700 rdr deraf betalas, ålerstoden icke kan förlängre tid än högst några få veckor räcka till att Jindra den tryckande ställningen: klart äräfven att den tysta skolan icke kan bära siz och fortvara under dess närvarande förhållande emellan inkomster och behöfliga utgifter. Och likväl skulle man så mycket önska ä dessa sednare ändå skulle blifva större, d. v. s. att allt flera medelösa, döfstumma barn kunde bli delaktiga af dess moderliga vård och uppfostran! Välsinnade, varmhjertade män ha, vid nuvarande riksmöte, höjt sina röster till förordande af statsanslag för anstalten. Vi ense sannolikt att de skola bli hörda och! alt d:t föreslagna statsanslaget skall-beviljas. Men om äfven detta kutde bli tillräck-7 ligt ati uppehålla skolan i dess uärvarande! skick, så kan det icke förslå för en önskvärd utvidgning, och i alla fall skola de nämnda medlen icke utfalla förräR efter ett ärs kanske äfven någon längre tids förlopp.