Aftonbladet – 31 december 1863, sida 3

som en väg under mina fötter. Det var mörkt och tyst, så tyst! Mitt hjerts3 elag förlorade sig trånande i den omätliga ensligheten. Plötsligt genombröts mörkrets slöja af en blick, två klara ögon logo mot mina. Två armar utbredde sig kärleksfullt mot mig. Ttå läppar berörde min mun med en kyss, ljuf som ett svalkande dolt. Ett hufvud lutade sig förtroligt mot min skuldra, ett hjerta klappade mot mitt. Nästa ögonblick smälte natten i ett förtrollande sken, jag såg Skönheten i lefvande person hvila vid milt bröst. Odödlighetensrena harmoni och evighetens lugna verklighet krönte i föreniog hennes himmel:ka andegestalt. Itt ovanskligt lif af hänryckning och lycksalighet strömmade till mig från henne. En annan tillvaro, en tillvaro af ny, omedelbar fullkomning klarvade imitt väsende; det er hennes spegelbild, som uppenbarade sig der. Vi förblelvo stilla slutna i hvarandras srmar. Jag såg himmelsstigen, på hvilken vi stodo, sträcka sin skimrande, luftiga båge genom alltet. Omkring och öfver oss utstrålade ljus. Under våra fötter sjönk den mörsa netten. Då löste sig från mina ögon slöjan, som hade bredt sig öfver dem vid inträdet i det höga templet. Jag blickade förvånad omkring mig, vid min sida stod somma bhatn som i början hade ledsagat mig genom fymden. Jag sträckte häftigt ut min hand. Jag ville tilltala det; men i samma stund bågnade flötdigt hela ljusbryggan; den brast itu under mina fötter och jag störtade ned besnningslös. Jag vaknade med en suck. Morgonrodnaden brann på himlen. Mitt tif vid skönhetens hjerta, templet. hela det störa, rika palatset var — ed dröm.