Aftonbladet – 30 december 1863, sida 2

er är verkligen litet orolig, sirX, svarade George som lät sitt glas stå tomt och såg rätt in i elden. Det fägnar migX, afbröt honom amiralen. SJag är sjelf mer än litet orolig, det skall jag säga dig. Vi äro nu i sista dagarne af Mars, och ännu är ingenting t jordt. Din tid tar slut den tredje Maj, och bär sitter du lika orörlig som om du hade många år till ditt förfogande. George log och slogilitet vin åt sig med en likgiltig min. Förstår jag er verkligen rätt, sirX, frågade han. Var det som ni sade till mig i November månad, ert fulla allvar. Ärdet i sanning ert beslut att binda mig vid detta besynnerliga vilkor? Jag kan inte alls finna det besynnerligt, sade amiralen med någon otålighet. Verkligen icke. Jag skall en gång ärfva ert gods utan några utfästade förbehåll, enligt ert ädelmodiga förordnande. Men jag. får ej ett enda öre af den förmögenhet vär stackars Noel lemnade er, såvida jag ej är ift inom en viss tid. Detta hem och gods blifva mina, tack vare er godhet, i hvilket fall som helst. Men den förmögenhet hvarmed jag skulle kunna sätta dem båda i godt skick, deh tages godtyckligt ifrån mig, om jag icke inom den tredje Maj är en gift man. Det är visst möjligt att min fattningsgåfva är beklagligen inskränkt, men aldrig vet jag mig hafva hört något besynnerligare vilkor. j Ingen :rumpenhet och ovänlighet, om jag får bedja, George. Säg reut ut hvad du vill. Vi förstå oss ej på halfqvädna visor i hennes majestäts flotta. Jag ber er förlåta mig, sir. Men jag tycker verkligen det är litet obilligt af er att öfverraska mig med: ett infall som är så