Aftonbladet – 29 december 1863, sida 3

Borgareståndot. Diskussionen i jernvägsfrågan. (Forts. fr. n:r 300.) Hr Maorn begärde ytterligare ordet och yttrade den äsigten att det vore bättre att för denna gång ingen norra stambana beslötes, än att den nu proponerade skulle byggas. Sådant kunde hända, i följd af olikheten i meningar, men ville talaren då åtminstone förorda sammanbindningsbanan genom Stockholm. Talaren trodde alls ingen fara vara för att olyckor skulle inträffa och olägenheter af densamma uppstå. Tåget ginge naturligtvis alltid saktare genom gatorna. Talaren trodde lika med andra att transitofarten skulle blifva ganska betydlig. Komme också inga varor transito från Göteborg, så kunde de väl komma annorstädes ifrån, exempelvis kreatur från Småland och Norrlandsprodukter. I sin åsigt om östliga riktningen för norra stambanan var talaren ytterligare styrkt genom hvad här blifvit yttradt. Upsala är norra stambanans vigtigaste punkt. Befolkningen der är stor; stor vinst vore i följd deraf att vänta af persontrafiken. Genom att lägga banan till Örsundsbro och bygga en bana derifrån till Upsala uppställer man ett nytt system för ög TN ig OR man inlåter sig på att ygga bibanor, hvilket talaren för sin del aldrig skulle bifalla. Hvad angår Norrlands jernbanor och deras förmåga att bära sig, ville talaren nämna att man har starkt satt i fråga att från Nee de, OR sträcka en grenbana 3 mil norrut i Gestrikland, och tal. sökte genom uppgifter om den terräng, som efter hand mötte, visa att det mycket väl läte sig göra att fortsätta vidare ända till Sundsvall, derifrån redan en kommunikationsled håller på att anläggas uppåt Jemtland. Man har gjort invändningar emot att staten skall bygga våra jernvägar, men säkert vore att hade ej staten byggt dem, hade vi i denna stund ej haft många mil jernväg. Hr Dahlström sökte att i ett långt skriftligt anförande bevisa fördelen af en bana öster om sjön Sommen och yrkade följaktligen att den södra banan skulle i sammanhang dermed dragas mera östligt än som vid förra riksdagen be slöts. Åtminstone ville han att med beslut i denna fråga måtte anstå till dess ytterligare undersökningar blifvit gjorda. Hr Carlsson instämde med hr Dahlström. Hr Hjerta ville göra några anmärkningar i afseende på ett par uppgifter han hört, men som han ansåge oriktiga. Så hade man sagt att öfverste Ericson slutat vestra stambanan ett år före den bestämda tiden, då det egentligen borde hetat 2. månad. Allt hvad man yttrat om de norrändska intressena, vore för närvarande öfverflödigt, då frågan denna gång ej vore att gå längre än till Sala, hvilken punkt ansågs bestämd antingen man ginge öster eller vester om Mälaren. Man hade betviflat den gjorda uppgiften att 7 mil (Örsundsbro-Sevalla) skulle kunna byggas för 500,000 rdr pr mil. Såge deri ingenting omöjligt. Öfverste Ericson hade sjelf förklarat att, ehuru vissa delar af vestra banan kostat ända till 1,400,000 rdr milen, andra åter byggts för mindre än 500,000 rår pr mil. Beträffande sammanbindningsbanan genom Stockholm trodde talaren att åsigterna ännu vore ganska delade, samt att det ej ännu vore fullt bevisadt att fördelarne öfvervägde olägenheterna. Likväl vore det otvifvelaktigt, att det vore fördelaktigt att ha blott en ban: gård, och ville ständerna göra Stockholm en så dan present, som den här ifrågavarande, så hade Stockholmsboerna skäl att vara tacksamma. Mot hr Lallerstedts exempel från utlandet gjorde tala 1en några inkast, visande att på ett och anna af honom åberopadt ställe förhållandena alldeles icke vore jemförliga med hvad här vore i fråga Der föreningsbanor blifvit anlagda i störa städe hade det skett vid utkanterna, ej öfver de mes trafikerade delarne af staden. 1 Dresden, Leip zig med flere städer af jemförlig -storlek med Stockholm eller ej ens så stora, hade man ej till trott sig föra jernvägen midt igenom staden, tro ligen för de olägenheter som deraf skulle uppstå Transitohandeln trodde talaren i likhet med er föregående talare skulle blifva obetydlig. E vore det värdt att tala om kreaturen från Små land; skulle dessa på jernväg resa upp till Norr land, blefve de kanske ändå norrlänningarne vä dyra. — Med afseende å banornas sträckning ville talaren icke nu yttra sig, men anmärkte med afseende på åtskilligt som blifvit anförd om öfverste Ericsons hörande, att det var er stor olycka att man gjort öfverste Ericson hvars förtjenster såsom byggmästare talarer gjorde all rättvisa, äfven till !agstiftare för sträck ningarne.