Aftonbladet – 29 december 1863, sida 3

det; fann der åtskilligt bevisadt som aldrig blifvit bestridt, åtskilliga anmärkningar utan svar förbigångna, samt åtskilliga, enligt talarens förmenande, oriktiga uppgifter samt ej nöjaktiga svar. Begagnandet ai 15 rails, som öfverste Erieson motsatt sig, funnes dock nun tillstyrkt för Ystad-—Eslövsbanan af en af statsbanoknas egna ingeniörer, kapten Frykholm. Geflebanan kostade med fullständig materiel 700,000 rdr milen, etatens utan fullständig sådan öfver 800,000 rdr, enligt öfverste lricsons uppgift. Man hade ej velat göra ett enda försök med lokomotiv at amerikansk modell, oaktadt de hade fördelen att kunna gå i krökningar med mindre raiie och att uppför stigningar draga större last än de hos oss brukliga. Det anfördes mot dem helt enkelt att de ej erbjöde samma säkerhet som dessa :sednare, oaktadt af kompetenta auktoriteter, som försökt den, förklarats att de just hade fördelen att hålla sig bättre i spåret än de hos oss brukliga engelska. Öfverstens uppgift om de tyska jernvägarnes dyrhet i jemförelse med våra, får ett annat utseende då man underrättas om att dessa hafva dubbel bana. Jernbanor, som äro dyrare än våra, stå i utlåtandet omnämnda, men ej de som äro billigare. En stor del af den mängd detaljer talaren anförde I afseende å det ent tekniska, sade talaren sig hafva erhållit af en ingeniör, som studerat under major John Eriesson i Amerika — en auktoritet, som talaren i dessa ämnen satte framför öfverste Ericson, hvilken egentligen gjort sig ett namn såsom vaRbyggare. Talaren förklarade slutligen att talaren kunde för ingen del vara nöjd med det utlåtande, hvarmed chefen för statens jernvägshyggnader besvarat rikets ständers skrifvelse. Hr Brun förklarade sig till största delen instämma i det beröm, som tilldelats öfverste Ericson för det 1 allo utmärkta memorial som han här för rikets ständer framlagt. Och trodde talaren alla anmärkningar, som blifvit framställda, derstädes vara fullständigt besvarade Lika!edes instämde talaren i det klander, som under denna diskussion blifvit statsutskottet till del. I Hr Björck påminte om att han vid denna riksdag förut ej i jernvägsfrågor yttrat sig, men förklarade sig i allmänhet hysa mycken fruktan för en alltför stor och hastig skuldsättning. Af de anmärkningar, som här blifvit mot statsutskottet gjorda, kunde talaren icke förstå huruvida man menade att utskottet gjort orätt som framlagt frih. Ericsons utlåtande eller om man velat att utskottet skulle hafva med eget utlåtande beledsagat detsamma. Utskottet häde här till uppgift att göra rättvisa åt alla. Det borde göra rättvisa åt regeringen, åt öfverste Ericson och förra riksdagens ständer. Regeringen hade onekligen behandlat ständernas skritvelse alltför knapphändigt. Man kade äfven bort höra styrelsen för vägoch vatterbyggnader m. fl. auktoriteter och ej blott chefen för statens jernvägsLyggnader. et var egentligen en enskild motionär, och ej ständerna, som framställt de i skrifvelsen innehållna anmärkningar; detta borde man i bet. antyda. Man borde också göra rättvisa åt denne motionar, som förskaffat sig ovanlig mycken sakkunskap i dessa ämnen. Och man borde älven göra rättvisa åt ölverste Ericson, som onekligen alldeles för länge dröjt med att besvara skrifvelsen, ehuru också å andra sidan ej kan annat än medges att hans utlåtande är ganska förtjenstfullt. — Hvad beträffade klandret mot förra riksda; 3ens sta sutskott, så trodde talaren detsamma! oberältigadt. Ständerna gjorde utskottets sak: ill sin genom att bifalla dess förslag. Skäl till lenna skrifvelse förefanns alltid, då man be-! änker att i sjelfva verket för få undersökninJar voro gjorda. Öfverste Ericson hade sjelf, såsom det höfves ett skarpt förstånd, frångått; örut fattade åsigter, då han blifvit öfvertygad: om deras oriktighet. Sådant kunde än en gäng; vända. Ingen bör för öfrigt vara missnöjd deri sfver att en utredning kommer till stånd, en! sådan behöfves alltid. i Sedan hr Muren derefter sökt vederlägga åtkilliga af hr Hjerta gjorda uppgifter, samt annärkt att såvida man vill påräkna sy patier nåste ens uppgifter vara samvetsgranna, käl-;j orna uppgifna och kalkylerna riktiga, uppträdi le hr Herta än en gång till försvar för sina sigter och sökte visa hurusom hr Muråns yttande till en stor del berodde på oriktig upp-. atctning af tal rens påståenden. — —