Aftonbladet – 29 december 1863, sida 3

ste Erieson i utlåtandet besvarar icke varit ständernas utan enskilda motionärers. Hvad ville detta betyda? Voro icke dessaiyttranden, om ock först af enskild motionär afgifna, ständernas, då ständerna gjort dem till sina, genom att uti sin skrifvelse upptaga dem? Eller ville man nu icke längre vidkännas dem? Äfven härom önskade tal. upplysning. För öfrigt ansåg tal. denna rikets ständers skrifvelse hafva varit fullkomligt öfverflödig sqmt trodde de förfrågningar den inuehöll hafva varit af sådan beskaffenhet, att K. M:t för ingen del behöfde svar å dem för att kunna aflåta sin proposition i jernvägsfrågan. Och för öfrigt behöfver man endast läsa öfverste Ericsons här atgifna svar för att finna att denna skrifvelse varit fullkomligt öfverflödig. Talaren framhöll sedan hurusom man för ingen del kan bedöma hvad profit man af jernvägar kan ha förrän desamma blifva fullfärdiga och såsom sådana nägon längre tid trafikerats.: Den vinst de gifva då de endast äro bitvis färdiga står i intet förhållande till den som uppkommer sedan. Bestyrkte detta med flera exempel från utlandet. Äfven den jernväg talaren bäst och närmast kände till, nemligen Gefle-Dala-vägen bestyrkte detta påstående. Man arbetade emot densamma, man gjorde de elakaste spådomar. och då densamma, färdig 5 mil, endast gaf 300 rår, pr dag räknadt, trinmferade motståndarne. För att bära sig måste den nemligen gifva 1500 rdr dagligen. Men sedan den blifvit fullt färdig ti!l sin ändpunkt, Falun, och ortens industriella förhållanden hunnit lämpa sig efter de med den nya kommunikationen inträdda förhållandena, har den gifvit ända till 2000 rdr pr dag. Derefter framdrog talaren åtskilliga arde i utlåtandet af öfverste Ericson gjorda uppgifter och vitsordade deras riktighet, samt slutade med att förklara, att han i anseende till de anmärkningar, hvilka han hade emot den ofvannämnda utskottets ingress, skulle hafva helst velat begära återremiss å detta betänkande, så vida han ej ansett att utskottets härvarande ledanöter skulle kunna MR upplysningar i anmärkta hänseende. Emellertid :ville talaren till protokollet uttrycka sin tacksägelse till öfverste Ericson för det utmärkta sätt, hvarpå han besvarat rikets ständers ofvanomnämnda skrifvelse. Hr Swartz fann det af förra talaren anmärkta uttryckte af statsutskottet, att öfverste Ericson egentligen endast besvarat enskilde motionärers furansen) men ej ständernas, alldeles på sin plats. Bättre hade dock varit om utskottet sagt en enskild motionär. Förhållandet vore nemligea det, att vid förra riksdaHe en enskild ledamot af statsutskottet, hr Tjerta, reserverade sig emot att utskottet beviljade anslag till jernvägar utan att undersöka huruvida de kunde byggas billigare än på det föreslagna sättet. Utskottet armodade reservan: JV VMINA Gr vill Gl DAR UU Ulal SLatSULSKULLCIS Narvarande ledamöter. Utskottet påminner likaledes i ingressen om att de yttranden som öfverj ten att skriftligen uppsätta sin reservation, med deri innehållna detaljerade uppgifter i afseende å jernvägsbyggande.; Utskottet meddelade öfverste Ericson denna skrift och fick af honom svar derå. Hr Hjertas reservation blef sedan utan allt inflytände på beslutet. Reservanten förändrade då sin reservation till en motion. Med anledning deraf tillstyrkte utskottet och ständerna beslöto att till K. M:t ingå med en anmälan om hvad som förefallit samt tillika anhålla om upplysningar i dessa ämnen. Ständerna ville Härigenom endast visa sin åhåga för sparsamhet. Emellertid kunde talaren icke annat än beklaga en sådan undfallenhet för en enskild motionär. Representationen borde icke fördjupa sig i tekniska frågor. Förr ha de aldrig varit diskussionsämne och borde ej heller härefter blifva det. På utmärkt sätt ansåg tal. emellertid öfverste Ericson hafva i och genom nu föreliggande utlåtande fullgjort det uppdrag honom af K. M:t blifvit med anledning af denna ständernas skrifvelse gifvet. Haäraf syntes klart att man ej borde frångå det byggnadssystem man hittills följt. Öfverste Ericson hade framhållit att det är för framtiden man bygger, samt att man ej nu kan vänta den vinst som denna åter skall visa. Hoppades att ej många r-presentanter skulle finnas som ej häruti instämde, och att den enskilde motionären, huru omsorgsfullt han än studerat ämnet, ej skulle kunna hos allmänheten göra sin åsigt gällande emot den auktoritet som friherre Ericson redan länge så välförtjent åtnjutit. Hvad beträffade de exempel man framdragit på korta banor som vore billigare än statens långa stambanor, så Hade öfverste Ericson här tydligen bevisat att man för ingen del bör bygga korta och långa banor på samma sätt, då nödvändigt de långa banor, å hvilka ej tågen kunna gå så ofta om dagen som på de korta, måste rara afsedda för betydligt större och tyngre tåg. Det vore orimligt att med staters jernbanor förena banor med mindre spårvidd. Boråsbanan hade smalare spårvidd än statens banor och talaren vore öfvertygad om att åtskilliga intressenter i denna bana nog ångrade sig deröfver. Emellertid vore talaren: på sitt sätt Tr Hjerta tacksam, som framkallat detta öfverste Ericsons utlåtande. Ty talaren ansåg detsamma innebära alla de garantier som nationen kan önska för ett lyckligt resultat utaf våra jernvägsbyggnader. Hr Hjerta ansåg det vara ganska naturligt att med den prestige som omger öfverste Ericson, hans öfriga beundrare skulle efter att hafva läst utlåtandet, ropa attsednaste riksdagens ständer handlat i fåvitsko, som ansett nödigt att begära några upplysningar i detta ämne. Det händer ofta att anhängarne af ett system just för representantens utaf detta system skull bli ifrigare än han sjelf. Emelleftid hade talaren blifvit, ehuru i höfliga ordalag, så illa åtgången af den sista talaren, samt sednaste riksdags statsutskott så hårdt klandradt, att talaren måste afgifva.en förklaring rörande hvad som då tilldrog sig samt söka ådagalägga att frih. Ericsons utlåtande alldeles icke utgjorde något skäl för talaren och de med honom likaränkande att rymma fältet. Talaren anställde derefter åtskilliga beräkningar, genom hvilka han ville visa, hvilka ofantliga kostnader jernvägsföretagen redan medfört för vårt land, och hvilka kostnader man ännu hade att motse för ytterligare förestående arbeten och för de redan befintliga banornas fullbordan, hvad materielen anginge, och han sporde om man hade skäl att rikta förebråelser mot dem som under sådana omständigheter ville tillse om ej någon utväg funnes att minska kostnaderna. Ingeniörer, som tjenat under öfverste Ericson, hade sagt sig vara af den åsigten att sädant kunde låta sig göra. Man hadeexempel såväl utifrån som äfven inom landet på billigare jernvägar. Då gjorde utskottet förfrågningar hos öfverste Ericson. Det svar han afgaf befanns ej tillfredsställande. Kunde man väl, då man ställer allt detta tillsammans, med skäl klandra rikets ständer vid förra riksdagen, deras utskott eller enskilda motionärer för deras åtgöranden i denna sak eller för att de ingått till K. M:t med en skrifvelse, sådan som den förut omnämnda? Talaren trodde likaledes att närvarande statsutskott med skäl kunde klandra, samt genom af hr Muren anmärkta uttryck tillkännagifva detta, at bj öfverste Ericson förr än nyligen med sitt utlåtande inkommit, då detsamma, såsom innefattande mening för mening detsamma, som öfversten meddelade förra ri sdagens statsutskott, väl högst kunnat erfordra en månads tid för att blifv digt. Men dröjsmålet hade nu emeller