Aftonbladet – 24 december 1862, sida 3

de vidunderligaste saker om moster Mariannes ungdom samt de dussintals korgar hon haft tilifälle att skänka bort. Sent på aftonen! skildes vi.åt, och Victor förklarade pähem vägen, att den lilla fru F. med sina blixtrande ögon och sitt täcka leende betydligt rubbat hans föresats att dagen derpå göra visit. hos kanslirådets och fria till fröken Amalias ; tUppskjutet är icke glömdt, svarade jag småleende. : Och så ver julaftonen förbi. ; Det är ett år sedan dess, och jag ser ännu ng mina grannar midt emot bereda t fira denna test, så betydelsefull, så kär för alla, ehuru af olika orsaker. I Högst u;p och lägst ned i det stora hu-: sect är allt sig likt. Skräddaren sitter och syr lika flitigt, hans morder arbetär som van-: ligt med sin fina linnesömnad, kanhända har. hennes kind blifvit ännu litet blekare, kanske aftorkar hon ännu-oftare en tar ur sitt öga — då är sllt; eljest är intet sig olikt, arbete och bekymmer som förr, sorg och svikna förhoppningar som förr. : I patronens våning tändas ljusen, till större antal än vanligt, ty han väntar sin förnäma måg och dotter, som rediåta sig att till bringa julafionen hos föräldrarne och emottaga några dyrbara skänker, för hvilka dei utbyte gifva sina porirätter i visitkortsformat. Det gör mg doek ondt om denne unge man, med sitt stolta, högborna skick, all cj Hans moraliska egenskaper blifvit med lika omsorg utvecklade som hans yttre; säkert siumrade en gång äda tankar inom denna höga penna, och ett varmt hjerta kappsde helt visst en gång i hans bröst. (lan liknar, han påminner åtminstone om en al mina ungdomsvänner, som — jag ibland tänker på. Patronen har blifvit mager, hans plånbok likaså, om det beställsamma ryktet talar