Aftonbladet – 24 december 1862, sida 3

en genska Kflig diskussion, dock endast eller iöreträdesvis märklig derföre att endast en talare — en beskedlig grufveläkare — uppt 2 mot förslaget, hvaremot alla de öl riga ifrigf bemödade sig ait öfvertyga hvarandra om det, hvarom de samtliga voro på pricken liktänkta. Det var dock påtagligen alls icke för att omvända grafvedoktorn, som man ordade så vidt och så bredt. Då jusiutieministern för ett per veckor seden, så utt säga ex officio, uppträdde på riddar-: buset för att tillrättevisa presteståndet rörange nya siraffingsförslaget, ansåg sig hr Caria 1 borgareståndet äfven böra gilva: dem en liten föreläsning rörande den kristjiiga staten?, — Löjtnant Ridderstad förklarade eig hafva varit en varm vän af preste; ståndet, som på ett framstående sätt bi-; dragit till hans uppfostran?; men nu voro ij presterna så rysligt gensträfviga, och så bevisade han med sin egendomliga värma att lagutskottets förslog borde-af borgareståndet antagas. När jeg åhörde dessa ofta uppre-; pade bevis för en sak, som icke blifvit mot-. sagd, framträdde för mitt minne en anek. I dot, som jog hörde i min barndom. Då: en skånsk husar kom hem från tyska kriget, betviftade rusthållarne att han gjort fienden någon skada. aså, tror ni det7?, sade han mäkta förarymmad, ?så skall jåg låta er veta, alt i ögg benen af en tyskråt-: one, och hngg?. — ?Men det var ju erymt gjordt af dig!? utropade åhörarne. ?Hvarföre högg du ej bufvudet af honom i stället?? — Nehej, svarade han ursäktande, det var redan sin kos innan jag fick falt på karoaljen.? Bondeståndet har mede r anmodat öfverste Erieson att fortf rande behålla sin befallning vid statens jernvägsbyggnader. Denna åtgärd är för öfver2 desto mera smickrande, som nämnde stånd tillförne långt ifrån efter för tjenst uppskattat hr öfverstens berömvärda verksamhet. Om emellertid bondeståndet visat den takt att inbjuda de öfriga stånd.n till deltagande i samma ovation, så hade åtgärden utan tvifvel vunnit medståndens, bifall, och möjligen kunnat medföra önskad verkan. Men i stället begick bondeståndet den kolossala blundern att endast genom protokolsutdrag meddela medstånden, att en depuation från bondeståndet var beslutad, hvarefter den genast afsändes utan att afbida medståndens tillgörande. I detskieck saken derigenom blef försatt, torde det vara pitagligt, att bondeståndet genom sin välmenta brådska vida mera försvårat än be främjat uppfsllandet af den önskan somicke blott är nämude stånds utan äfven hela nationens. Farbror har troligen observerat att motion nyligen väcktes om de på!lviska biskopsskrudarnes afskaffande. Ekonomiutskottet har afstyrkt bifall till motionen; men den goda verkan har densamma ändock medfört, att vid tvenne prestvigningar som rui dagarne förrätiats härstädes af erkebiskopen och biskop Millen hafva begge dessa prelater endast varit iklädda vanlig. prestdrägt. Denna eftergift för allmänna opinionen är : ju rätt betecknande. Vid det galaspektakel som gafs vid Gust.f1ll:s kröning suto samt, lige biskoparne på den kungliga teatern iförda ina brokiga biskopiskrudar. Högtiden till ära svettades de erbarmligt. Ea så lyster högtid har Svenska akade I mien sånnolikt icke på många år firat, som i lördags. Excellensen De Geer och litteratören Strandberg gjorde då sitt inträde i akademien och höllo minnestal hvardera öfver sin företrädare, Emellan de begge i nyinvaldas första apparition: inom akademien spårades en påfallande olikhet. Frib. 3 De Geer, statens främste embelsman, smyckad med det blåa bandet, framträdde med anspråkslös värdighet och en intagende ödmjukhet. Han började sitt tal med en erinran derom, att akademins stiftare hade afsett, a!t uti densamma skulle inkallas icke blott vitterhetsidkare och vetenskapsmän, ufan äfven män, som hade upphöjd ställnng inom stulen och kyrkan. Hos dessa unde men ej fordra samma egenskaper sm hos den utöfrande konstnären. Derföre — så förestälde sig talaren — skulle statens och kyrkans män, derigenom att de voro vana att betänksamt väga uttrycken för sina tankar, medföra så alt säga den hejdande tygel som -snillet understandom hbehöfver, och från sådan synpunkt ville talaren betrakta sitt inkallande i ekademien,, tacksam för det han blifvit vald, men under den säkra förhoppning, att icke alltför; stora anspråk skulle riktas på honom. —: I i H en stor depu Frih. De Geers skildring af sin företrädare, hisorikera Strinnholm, vat en ädel perla af :! osökt behag. Den andades alltigenom en djup vördnad för denne man, hvilkens hela lefnad, egnad åt ihärdiga studier och rastlöst arbete, förflutit nästan beständigt under torftiga vilkor. SR k Hr Strandbergs framträdande röjde en! energisk personbghet, en starkt utvecklad. ! sjelfeänsla. Bekännelsen, att hanlänge med oro emotsett detta möle, att han mindre! bländades af den glans som mötte honom, in glorian fråa namnet af Gustat Adolf den store, på hvilkens födelsedag festen firades,; och skuggan af Gustaf IIL som drog förbi : hans själ; att han mindre fruktade den gransk-,. ning som här skulle vederforas honom, än. den stämma som hade höjt sig inom hans