Aftonbladet – 12 december 1862, sida 2

bra, om jag kommer dit såsom en tjenare och som en sådan skall jag äfven komma dit. Men ni är en fin dam, nådig fru4, in vände Lovisa alldeles handfallen. Det öfriga tjenstfolket skall säkert utforska er.4 Det har jag ingen fruktan fört, sade Magdelen. Jag kan sätta mig in i andr: menniskors karakter med större skicklighe: än du anar. Låt mig trotsa möjligheten a! upptäckt, det må blifva min egen risk. Låt oss nu ej tala om något annat än hvad som äfven rör dig. Beslut ej nu genast om da vill lemna mig den hjelp, som jag önskar eller ej. Vänta och hör först hvari hjelpe: består. Du syr fort och väl. Kan du görz åt mig en sådan drägt som passar för er tjenstilicka, och kan du ändra en af min: bästa sidenklädningar så, att den duger å dig, alltsammans inom en veckas tid?? Jag tror alt jag kan få dem färdiga så fort, nådig fru. Men hvarför skall ja: nyttja ... a Vänta litet, skall du få höra. I morgo: säger jag upp miva rum härstädes. Under den vecka, som sedan följer och innan jag lemnar dem, syr du klädningarna och jag lär mig de befattningar, som tillhöra en husjungfrutjenst. Då tjenstflickan har burit upp middagen och du och jag åter äro en: samma, så skall jag passa upp på dig, i stället för att du, som vanligt, passar upp på mig. (Det är mitt fullkomliga allvar; afbryt mig ej!) Hvad jag kän lära mig, utan att hindra dig, skall jag ej försumma hvarje tillfälle till. Då veekan är förbi och klädningarna färdiga, skola vi lemna denna bostad och taga oss en afnan — du som matmor och jag som tjenare. Jag skulle straxt blifva upptäckt, nådig frut, invände Lovisa, darrande vid tanken